Ibland har jag enmansshow i vardagsrummet. Eller... Ja... Ganska ofta, när jag tänker på saken. Hm...
Vad sa ni?
Ni vill veta hur det går till?
Ja?
Nej?
Ja?
Tja, om ni nu verkligen vill veta...
Ikväll inledde jag med att framföra inledningen till West Side Story. Med fingerknäppningar, små skutt och allt. Därefter följde en kort instruktionskurs i balett, dvs 1:a, 2:a, 5:e position samt pliéer, för att sedan avslutas med en lång och relativt omständig beskrivning av hur man gör en piruett (här vill jag gärna förtydliga med att jag inte dansat balett på tio år. Minst. Och på den tiden var jag aldrig särskilt bra. Oh nej. Tvärtom, skulle man kunna säga. Yups). Därefter framförde jag några gamla godingar à capella (Dream a Little Dream of Me, Georgia on my Mind och Sound of Music). Samtliga kryddade med ett tillgjort vibrato. Avslutningsvis fick publiken lämna önskemål. Publiken önskade att jag skulle sätta mig i soffan och se Iron Man på DVD tillsammans med publiken, eftersom publiken hellre ville se film än min enmansshow. Tydligen.
Obegripligt.
Därefter enades jag och publiken om att Robert Downey Jr nog ändå är en bra stilig karl, tog var sin kopp te och såg filmen.
Ibland är det smått fantastiskt att bo ihop med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Åh, jag känner mig helt plötsligt inte så ensam! Jag kör oxå en del shownummer i vardagsrummet, till publikens stora (skräckblandade) förtjusning. Sambons favorit är något kallat "bebisdansen". Jag brukar dock också bli ombedd att sitta ner ganska snabbt.
Jag brukar sjunga opera för grisen! Med hittepåtexten, typ om vad vi äter och sånt. Emellanåt sjunger vi duett, tvåstämmigt. Även om just det tvåstämmiga inte är helt inplanerat, så att säga...
Em: Yay! Vi är fler :-D
Polly: Ah, ofrivillig tvåstämmighet sätter krydda på opererandet.
Fasiken vad jag blev sugen på att flytta hem till dig nu Missy :-)
Han ÄR stilig!
Miss E: Du är alltid välkommen :-)
Miss Keepyourdistance: Ja, visst är han!
åh - kom och dansa hos mig, snälla! jag behöver uppmuntran när min blogg ligger död!
Oh, mer än gärna. Men först en varning: Du anar inte vad du ber om ;-)
Lite sugen blir jag allt... på att också få bo hos dig. Men Göteborg är så långt från mitt jobb, och jag kan ju läsa bloggen - det är kul det med.
Jag fick hem Fisherman's Woman med Emiliana Torrini igår, det var tack vare dig och din blogg jag hörde talas om henne. Jag niger och tackar.
Åh, den skivan är ju underbar!!! Du har mycken fin lyssning framför dig :-)
Haha, jag hade föredragit enmansshowen framför Iron Man any day =D
Åhå! Jag hör att Ni har god smak ;-)
Du är ju en hel kabaret! Underbart!
Skicka en kommentar