Välkommen hit hem till mig, Samboperson och den gröna lampkaninen Sture. Vi hoppas förstås att du ska trivas hos oss och om du slutar att stryka dig mot mitt ansikte när jag snyter mig så ska vi säkert komma överens. Det finns mat i köket och en låda i hallen och massor med möbler man kan klättra på mest överallt.
Hur låter det?
8 kommentarer:
åh, vad mysigt!!! bild????
Fick du sova i natt?
Öronen är en bra början. De är väldigt fina. :)
haha! vad heter han?
Mysigt! Har du blivit med katt?
Karro: Ja? Var bilden inte tydlig nog...? ;-)
Miss Upsey Daisy: Njae skulle man kanske kunna säga...
Nattkaja: fina öron är alltid bra :-)
Lilla Duktig: Han hade ett namn redan vid inflytt och eftersom han är en vuxen katt har vi inte hjärta att ändra det. Måhända kan det resultera i en identitetskris för stackars Casper
Loppanlej: Det verkar inte bättre ;-)
Om inte jag har fattat fel så tillhör C en ras som har vissa likheter med min siames, åtminstone i temperamentet. Då är det bara att vänja sig vid tjötandet.. :) Men de ÄR ju så rara, så man blir ju förälskad ändå! :D
Du har helt rätt och jag vet ju det. Och det är bra mycket roligare med en aktiv kisse redo för upptåg än en levande soffkudde... ;-)
Skicka en kommentar