Jag har en vän som är på andra sidan världen. Hon brukar säga till mig att jag ska andas. ANDAS, säger hon. Hon är fin. Jag brukar liksom glömma att andas, och så kommer jag på det när det är på tok för sent för att det ska hjälpa. Men just nu andas jag. Stora, djupa, andetag. Och jag tänker att ibland allt är bra bra ändå. Även om det är lite för mycket. Av allt.
Hellre för mycket än för lite.
Speciellt när man kommer ihåg att ANDAS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Andas är en förutsättning för att liksom leva, kära Missy :
Andas bör man annars dör man - har jag hört alltså.
Jag vet där med andningen kan vara lite....problematiskt ibland.
Hedgehog-Sara: Jag vet så väl, ändå kan det liksom glömmas av ibland...
Miss E: Du har hört så mycket bra, kära Miss E. Jag blir alldeles imponerad :-P
0iss Upsey Daisy: Vi kan träna på det ihop :-)
Låter som ett bra råd...Hon verkar klok!
andas är bra. jag försöker andas samtidigt som jag gör knipövningar, det är lite av en konst som måste övas in.
andas är bra. jag försöker andas samtidigt som jag gör knipövningar, det är lite av en konst som måste övas in.
Spader Madame: Det är hon och rådet är gott!
Linda K: Eh... Hahaha! Känns tryggt att få lära sig ;-)
Andas lite för mig med när du ändå är igång och leker blåsbälg! Och jag saknar dig vet du:-)
Aaaw! Gulle! Du får ta med dig Annie PD och Yeh-Yeh Girl och avlägga Göteborgsvisit å det snaraste :-)
Ska ske:-)
Ingen skulle bli gladare än jag :-)
Skicka en kommentar