Jag hoppas att jag är sist med att upptäcka Laura Marling, att ni alla redan lyssnat sönder öronen, att det här är gammalt nytt, att ni tänker att jag borde hört det här för länge sedan. Jag hoppas. Det är lite för enkelfint för att det inte ska vara så.
måndag 14 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar