Alltså.
Jag har försökt allt. Allt!
Jag har sagt till mig själv att "Nej du, unga fröken! Den där hemtentan gör inte sig själv. Nu får du allt ta och skriva". Jag har upprepat det, med barsk stämma och bister uppsyn. Jag har försökt muta min hjärna med godis, jag har försökt belöna min hjärna ("om du bara skriver en sida till så får du glass!"), jag har försökt ta pauser, promenader, läsa in mig. Allt för att känna någon slags inspiration och sedan lite snabbt bara få det hela överstökat.
Och nu sitter jag här, med tentan ofärdig framför mig.
Jag har kommit på att hemtentor inte blir färdiga av att man stirrar på datorskärmen. Det var så dags att få den insikten nu.
"Kom igen nu! Bara liiite till!" försöker jag.
"Inte det...?"
Fasen också...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skönt att höra att man inte är ensam... Jag har "hållt på" med min magisteruppsats i tjaa typ 8 år! D e t är pinsamt! Säg till om du kommer på ngt knep på hur man tar sig samman och kommer igång!
Lovar ;-)
Skicka en kommentar