Varför kan jag inte göra något på en vettig, normal och begränsad nivå?
Hur jag menar?
När jag ser en söt hund tänker jag inte
Åh, vilken söt hund!
Jag tänker inte heller
Vilken söt hund. Hm. Kanske att man skulle se om någon hundägare i bekantskapskretsen behöver hundvakt någon gång?
Och inte heller tänker jag
Hund! Det vill jag ha!
Nejnejnej. Jag tänker snarare
Åh, vilken söt hund. Imorgon ska jag starta kennel.
Allvarligt talat.
Varför är det allt-eller-inget hela tiden? Varför kan jag inte bara tycka att det är trevligt att göra lite av något? Måttliga mängder? Varför måste varenda cell i min kropp engageras i alla mina intressen, i allt ifrån skor till stora ämnen? Varför?
Svar mottages tacksamt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Tja... Jag är likadan. Allt är inget. Så är det bara. Någon kennel startar jag nog aldrig. Kanske en korvkiosk.
Först när jag läste inlägget så tänkte jag: Så är inte jag, men så kom jag på att det är nog inte riktigt sant. I vissa avseenden är jag PRECIS så där. Exempel: Jag tittar en del på BBC Food nu för tiden eftersom det kan var rätt långtråkigt att sitta och amma ibland. Nå vad händer? Nöjer jag mig med att tänka: Kanske skulle skriva ner några speciellt bra recept? NEJ jag tänker. Jag ska skriva en Kokbok. Det är vansinnigt mycket jobb och har jag tid med det just nu ? NÄ knappast, men visst så där kan jag absolut var. Vatten över huvudet på en gång? Ja tack!
ungefär som när man ser åsa-saker. I want it all. No less.
Miss KYD: Oh, korvkiosk säger du? Varför bara EN? Varför inte ett korv-imperium?
Bling Bling Girl: Hahaha! Du ser! :-)
Hedgehog-Sara: Heeelt sant! ;-)
För att du är en liten passionerad sak och det, ska jag säga dig, är något som trots att det kan kännas jobbigt ibland för den som bär på det, är något av de finaste egenskaper jag vet:-) tjipp serrö
Vad gullig du är, bästa Smartasmia! Det värmer :-)
Skicka en kommentar