Jättebra känns det. Verkligen

Ibland kan man behöva en liten självförtroende-boost. Någon sa att man kan göra en lista över saker man är bra på. För att det ska kännas lite bättre, liksom. Om jag gjort någon? Såklart!

Saker jag är bra på:
1. Att göra människor nervösa. Vad ska jag säga? Det är en talang som är få förunnad.
2. Att göra bort mig på alla möjliga upptänkliga vis. Det krävs ett visst mått av kreativitet för att lyckas!
3. Att spilla. Ingen kan spilla som jag. Hela tiden. Jämt.

Så. Nu känns det mycket bättre.

Mycket.

Bättre.

GoKart vs Heroin

X: GoKart, man kan åka GoKart där.
Jag: Men det är ju roligt! Små bilar som kör fort. Jihoo! Låtom oss!
X: Dyrt.
Jag: Dyrt?
X: Så dyrt att man lika gärna kan börja med... inte vet jag... heroin? istället.
Jag: Är inte det gratis första gången?
X: Heroin?
Jag: Ja?
X: Det hade varit fint om GoKart kunde vara gratis första gången.
Jag: Ja. Fint hade det varit.

Bikini? Till mig? Nejmen, tack!

Jag sitter och klurar på hur jag ska få någon (vem som helst!) att köpa mig en bikini från Agent Provocateur. Eller H&M. Alla tips mottages tacksamt!*




*Och så skulle jag vilja ha lite sol till bikinin. Och semester. Går det att ordna månne?

NÄR???

Rökförbud på krogen, it's all fine and dandy. Men när kommer fisförbudet? När?

Skitsnygg (och smidig som en container)

Om ni såg någon som kom springande längs Avenyn i fredags kväll med två jättekassar mat, snubblade på sina egna fötter, hår som stod åt alla håll och med en allmänt förvirrad uppsyn, så var det inte jag. Det var INTE jag.

Ok?

Freitag!

Jag skulle gå upp tidigt och läsa viktiga artiklar
(jag tog sovmorgon...)
Jag skulle äta en god lunch och gå en promenad i solen
(jag åt en banan och satte mig i solen)
Jag skulle köpa tandkräm
(jag köpte en sjal)
Jag skulle gå och träna
(jag gick och köpte glass)

Nu går jag hem.
Tror jag*.




*Med tanke på hur mina andra idéer för dagen fungerat så kan jag lika gärna hamna i Katmandu.

a DAMN fine cup of coffee!

Jag känner mig alltid lite som Agent Cooper när jag äter blåbärspaj och dricker kaffe. Ville bara säga det. Så ni vet.

Ena dagen studs, andra dagen? Not so much

Vet ni hur man vet att det är torsdag?

1. Man vaknar och känner sig helt groggy
2. Man väcker grannarna med skriket som undslipper en vid åsynen av den egna spegelbilden*
3. Man upptäcker en stor fläck med tomatgojs av okänt ursprung mitt på klänningen man har på sig**
4. Ingen (och jag menar ingen!) bjuder på choklad. På hela dagen!
5. Man tar på sig skinnjacka när man går hemifrån. Skinnjacka? Hur tänkte jag, det är ju minst hundra grader varmt ute


Är det inte fredag snart...?






* Tänk blek, tänk ringar under ögonen, tänk bisarr frisyr, tänk dödens syster. Ser ni en bild framför er? Yep. Det är jag.
**Det var inte där när jag tog på mig klänningen. Inte! Jag är heeelt säker. Någon måste kletat dit det på bussen. Så måste det vara. Det kan inte ha varit jag.

Men jag har en jättefin rosa spade. JÄTTE-fin!

När man var liten struttade man glatt fram till något annat barn för att hon/han såg snäll ut, hade fint hår eller en bra spade. Man ska aldrig underskatta en bra spade! Sen frågade man ”ska vi leka?” och allt var klart.

Varför räcker det inte med att fråga om man ska leka när man plötsligt blivit vuxen enligt SJ:s normer? Hur blir man vänner i vuxen ålder? Är det överhuvudtaget möjligt? Hur gör man? Den enda nykläckta vänskap jag hör talas om är den som bygger på ett gemensamt intresse.

Till exempel:
- Nyblivna mammor. De träffas och pratar stygn och avföring. Oh joy...
- Idrottsutövande av något slag (”Jag och Gudrun är yoga-kompisar”)
- Sjuka intressen (trekkies)
- Sjuka intressen (swingers)
- Sjuka intressen (än en gång; nyblivna föräldrar. ”Jag, Kurt och Ove är med i samma pappagrupp” wtf?)
- Arbetskamrater. Man gillar inte varandra så mycket egentligen, men tycker att det är trevligt att ha några ytliga små vänninor att gnälla tillsammans med. Om jobbet. Om chefen. Om kaffeapparaten på jobbet. Och han den där Kurt, är han inte lite konstig ändå?

Jag behöver en manual, en ”how-to" guide, en instruktionsbok. Helst en som inte är skriven av Dr Phil. Eller hans son.

Ok?

Djävul i en blå klänning?

Igår investerade jag. Javisst. Klokt och eftertänksamt. En investering som kommer att ge god avkastning och som kommer att kunna försörja mig på ålderns höst.

Nej, nu ljög jag.

Men det hade varit fint om den hade kunnat det.

Vad det är för något? En blå klänning. But of course! Man kan aldrig få för många blå klänningar! Det var i alla fall vad jag tänkte när jag klämde in klänningen mellan alla mina andra blå klänningar i garderoben. Ah, ett gott dagsverke! En blå klänning! Jag kan känna mig nöjd med dagens prestationer! I affären tänkte jag: Gott. De spelar musik på hög volym. Det innebär att jag inte behöver få ångest över det obscena priset på min nya fina blå klänning (jag kommer nämligen inte att kunna höra vad pop-pojken i kassan säger). Tyvärr hann de byta musik innan jag nådde kassan, så jag tittade stint på pop-pojken och sa ”Ursäkta, men skulle du kunna viska priset? Så jag inte hör?”. Han tittade på mig lätt oförstående och svarade ”Det blir…” ”LALALALALALA-JAG-HÖR-DIG-VÄLDIGT-DÅLIGT-JUST-NU-LALALALA”, svarade jag.

Jag är mycket nöjd med min investering. Muy nöjd*. Vad kan gå fel när man har en blå klänning?


Naturligtvis är det hela en efterkonstruktion. Och som vanligt är det inte tjejen som skrivit brevet som är med i filmen.




* Och jag som trodde att jag aldrig skulle ha nytta av mina spanska-kunskaper. Så fel jag hade.

WTF?!

119 inlägg.

119 inlägg???

Vad hände? Hur gick det till? Jag som inte ens bloggar! Väl...?

Boing-boing

Idag har jag studsat runt som en liten boll. Studselistuds. Jag förstår ingenting. Först studsade jag upp ur sängen, sedan studsade jag glatt fram till stereon för att ordna lite musik att studsa runt till, därefter åt jag frukost studsande varpå jag studsade iväg till bussen. Resten av dagen ägnades åt ihärdigt studsande med ett leende på läpparna.

Nu undrar jag vad det är för fel egentligen.

Är jag sjuk?

Är det våren?

Kan det vara nån slags... allergi?

Beror det på det enkla faktum att jag fick en lönespec från mitt gamla jobb idag på pengar jag inte hade räknat med?

Tisdagsfråga

Måns Zelmerlöw; Sveriges sexigaste ögonbryn.

Ja? Nej?

Jag och Dr House

Jag skulle behöva gå på sarkasm-avprogrammering. Var finns det? Var? Hjälp mig! Jag har kollat efter annonser i både GP och DN. Nada. När jag googlar sarkasm-avprogrammering får jag inga träffar. Inga! När hände det senast?

Häromdagen fick jag kommentaren: "Du är alltid så elak!" Och det var ju trevligt. Det är alltid roligt att bli uppskattad och komplimanger kan man aldrig få för många av. Tack för den. Det följdes av ett "man-vet-ju-aldrig-om-du-menar-vad-du-säger-eller-om-du-är-sarkastisk-för-du-är-ju-det-hela-tiden-och-det-är-inte-snällt. Ju!" Personen som sa detta hade visserligen fått i sig en obscen mängd alkohol innan kommentaren fälldes. Men ändå. In vino veritas, sägs det ju.

Så i min plan för att bli en Bättre Människa ska jag:
1. Delta i sarkasm-avprogrammering. Det måste finnas nånstans. Allvarligt
2. Bita mig i tungan när jag tror att jag är på väg att säga något fyndigt
3. Bjuda på kaka på jobbet*


Fy satan vilket tråkigt liv jag kommer att få. Men jag kommer att vara snäll.

Bra va?





* Ok, det har inte alls något med sarkasm att göra. Men det är snällt, eller hur?

Tidig demens?

Jag skulle skriva något jättebra. Något JÄTTE-bra. Jag är ganska säker på att det var roligt också. I alla fall lite. Litegrann.

Skit också.

Var är hjärnan när man behöver den?

Förresten...

Ett par lackballerinor är väl en obligatorisk inredningsdetalj i garderoben? Visst är det väl så? Alla andra bra ursäkter för att inhandla ett par billiga och söta skor före lönedagen mottages tacksamt.

Datorn! Kom hem! Jag saknar dig!

Hej, jag heter Missy och är internetberoende.

Jag visste att det var illa, men jag insåg inte riktigt hur illa det var innan jag blev tvungen att klara mig utan dator hemma en period (= nu). Hur illa det är? Jodå, det ska jag tala om. Jag kan inte komma hem till andra människor utan att min dator-radar genast går igång. Hm... Det luktar som det borde finnas en dator här... Var är den? Bredband? Ja? När jag väl hittat det jag söker kan det hända att jag behärskar mig. Det kan hända. Det betyder inte att det händer särskilt ofta. Lite oftare händer istället följande:

Jag: Vilken fin dator du har...
X: Ja visst är den / jaså tycker du / nej, men den här gamla trasan*
Jag: Skulle jag kunna få... kolla min mail? (Pleeease?)**
X: Javisst, det är klart.


Jag är en dålig människa. Dålig.






* Ok, det blev lite fel...
** Blogga, menar jag. Sa jag inte det? Nähä...

Note to self

Ok. Inte glömma att stretcha efter aerobicspass. Inte! Inte ens när aerobicsintruktörskan* är så gullig att du måste stanna och prata med henne efter passet. Ok?


Men som en bonus har jag gått lite lustigt hela helgen, och man vill ju gärna underhålla sin omgivning.




* Kan det heta "kassörska" så kan det heta "instruktörska". Faktiskt. Så det så!

Upprörd ju!

Gissa vem som bar runt på en burk Ajvar i sin väska hela eftermiddagen och kvällen igår...? Nej men gissa då...!

Den sabla ICA:n som ligger där jag bor säljer inte Ajvar relish. Det är lite upprörande. Faktiskt! Hur ska jag nu klara mig? Hur kunde jag flytta dit? Och framförallt; vad har ICA emot en av Serbiens främsta exportprodukter?

Fasen också.

Fast det förstås. Jag kommer att bli hemskt vältränad av att bära runt på väskor fyllda med Ajvarburkar köpta längre bort. Det förstås. Inget ont som inte för något gott med sig.

Förresten...

Måste det verkligen blåsa orkan ute när jag vill ta en promenad i stan?

Va?

Hrmpf.

Men jag viiiill!!!! Nuuuuuu!!

Jag vill:

1. Ha nya skor. Jag vill alltid ha nya skor. Vad är det med de där nya skorna egentligen?
2. Resa bort. Ooooh, bort! Denna underbara plats! Jag föreställer mig alltid semesterresor som fyllda med ljumma vindar, paraplydrinkar eller lättsam storstadsshopping. I verkligheten brukar mina semesterresor bestå av sand i hårbottnen, skavsår, trängsel och små raseriutbrott. Yay! Semester!
3. Vinna 50 000 kr i månaden i 200 år. Eller hur det nu var...





Tydligen vill jag gå på aerobicspass också. Var inte det lite oväntat?

Lace. Say no more

Alltså.

Lace?

Ja?

Ni känner till Lace?

Inte?

Då blir jag väl tvungen att berätta om Lace. Det ska nog gå bra.

Lace är en fantastisk (FANTASTISK) amerikansk film från 1984. Tydligen baserad på någon slags bok*. Tydligen. Den gick för ett antal år sedan som TV-serie på femman. På söndagseftermiddagar. Jag vågar mig på att säga att detta var den perfekta tiden för en sådan ypperlig serie. Jag har legat still på soffan med choklad och Lace som enda sällskap många söndagar och jag minns det med glädje. Ah, det var vackert. Handlingen? Handlingen är underbart smaklös och dum. Kortfattat går det ut på att tre kvinnor ser tillbaka på sina liv. Det är intriger, det är dåliga romanser, det är arabiska prinsar. Ni fattar. Läs gärna denna recension innan ni får för er att se tramset.

Men jag älskar det. Jag är uppenbarligen en mycket (MYCKET) sjuk person.





* Tack imdb för att du lär mig nya saker varje dag!


UPDATE: Lace släpps på DVD i Sverige snart enligt mina vänner på Cdon. När? När??? Ge mig nuuuu!!! Jag kommer att sitta här vid datorn och bevaka händelseförloppet. Ja. Så måste det bli.

Får inte. Köpa

Nämnde jag att jag har köpstopp?

Det innebär att jag inte riktigt får utlopp för mina ha-begär just nu. Det och det faktum att jag på sistone har hållit på med flytt och grejer och rensat ur garderoben som är alldleles för full. Gah! Så jag tänkte att jag kan ju skriva om kläder, även om jag inte kan köpa dem.

I min stad finns det några fantastiska designers som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Det tänkte jag försöka komma till rätta med genom att uppmärksamma dem nu.

Posei by k.dedorson
Snubblade över Kristin Dedorsons underbara kläder förra våren på Fabrikens designmarknad och blev alldeles kär. Kläderna är någonstans mellan vardag och prinsesskläder... Eh... Fast på ett bra sätt. Den prickiga klänningen på hemsidan bor i min garderob och är den bästa partyklänningen nånsin.
Lite Bonusfakta: Kristin Dedorson jobbar även med Stylein.

Kittyhawk
Fint skräddade kläder med inspiration från 40-tal. Varje gång jag är inne på Drömma i Göteborg måste jag prova minst ett Kittyhawk-plagg. Minst. Det är såna här kläder man vill ha på sig på sommaren när man åker i sin cabriolet. Och röker cigarill. Med munstycke. Inte för att jag har en cabriolet och inte för att jag röker. Men ändå.

Permanent Vacation
Klänningar som passar lika bra för fest som för lek eller för att bara sitta hemma i soffan och dricka te. Säljs på Weekday i Göteborg och Stockholm och har även börjat komma in på Shopaholic nu i vår!

Jag lägger inte upp några bilder. Tänkte att det var bäst så, för att skona ev andra med köpstopp. Men det går hur bra som helst att klicka på länkarna för att kolla in kläderna lite mer.

Och när man tröttnat på det kan man titta på Neko Case-videon.

Igen.

Dagens visa

Eftersom tisdag är veckans mest meningslösa dag hoppas jag att lite Neko Case kan liva upp det även för er andra.

Bäst vs Sämst

Helgens bästa:
Inköp: Neko Case's "Fox Confessor Brings The Flood". Kunde inte stå emot längre när den bara kostade 99 kr på Bengans.
Bekantskap: Secondhandaffären Vintage på Storgatan i Göteborg. Jag tror jag är kär. Varför har jag inte träffat dig tidigare?
Promenad: Slottskogen i vårsolen. Slottskogen är det bästa med den här stan. Najs!
Kaffe: Bästa kaffet i stada köper man på Café Marmelad vid Mariaplan.
Tips: Om det är någon fler än jag som tycker att de här Buddhahood-skorna är ruggigt snygga finns det ett par röda i storlek 39 för halva priset (998 kr) på Scout. Spring och köp!

Helgens sämsta:
Inköp: Dyrölen igår kväll. Grämer mig fortfarande lite...
Bekantskap: Skavsår på fötterna och träningsvärk i rumpan. Varför kan man inte få promenera ifred?
Promenad: Slottskogen i vårsolen. Jag är inte ensam om att tycka om att traska runt här. Nej, mina nya vänner skavsåren envisades med att följa med på turen. Argh!
Kaffe: Allt kaffe är bra kaffe! Sagt som den sanna koffeinist jag är...
Tips: Attans att de där Buddhahood-skorna inte fanns i min storlek... Och att jag inte hade pengar... Och... Och...

Söndagsgnäll

Jag är en öl-tjej. Jag vet inte riktigt vad en sådan är, men jag är rätt säker på att jag är det. Öl-tjej, alltså. Igår besöktes en sk "pub", där jag plötsligt upptäckte att man sålde min favorit-öl. Tjoho! Den ville jag naturligtvis köpa. Jag har nämligen under en längre tid bott i en liten stad där man måste specialbeställa denna ytterst okomplicerade öl på systembolaget. Men över sjuttio spänn? För en öl? Som inte ens är så fantastiskt speciell?*

Jag är lite upprörd. Faktiskt.





* Varken gjord av munkar i några franska/belgiska/österrikiska otillgängliga bergsmassiv eller baserad på... guld? Nope.

Aaah, the memories!

Svensk hiphop. Är det min generations svar på Beatles? I så fall är det jäkligt orättvist.

Varje gång jag hör svensk rap får jag konstiga flash-backs till avgörande händelser i min... eum... ungdomstid. Ska det vara så? Idag började jag nästan gråta när jag hörde Petters "Såklart".

Normalt?

Brrrrrrrrruuuuum-brrrruuuum!

Jag har en liten bekännelse.

Jag ÄLSKAR att köra bil. Att sitta i en ny, fin, nybilsluktande bil och köra snabbt*. Det är lycka. Jag tog körkort ganska sent, för inte mer än tre år sedan**, så det känns fortfarande lite nytt och spännande hela den där grejen med bilkörning. Att sitta själv i den där fina nya bilen och köra lite lagom (lagligt!) fort och kanske sjunga med lite till bilstereon. Sjunga? Bah! Skråla snarare... Och behöver jag säga att detta är ett av de tillfällen då de mest sjuka låtar dyker upp i huvudet och obemärkt tar sig ut genom munnen. Inte bara Titanic-låten nu, utan värre saker. Saker som... som... nej, jag kan inte skriva det. Jag kan inte. Det är FÖR pinsamt... Isch. Och riktigt dåligt, let me tell you!

Aaaaanyway.

Såna stunder är det svårt att förstå att jag för bara några år sedan höll på att bryta ihop helt varje gång jag hade suttit/skulle sätta mig/funderade på att sätta mig bakom en ratt. Att åka med mig var troligen något av en skräckupplevelse, inte bara för mig, utan även för min körlärare. Några exempel:
- Vid motorvägskörning ville jag bara släppa ratten, blunda och hålla för ögonen. Och skrika. Och jag har en vag känsla av att detta faktiskt kan ha hänt... Förlåt!
- Vid stadskörning höll jag på att köra in i bilarna framför, vid sidan av (och kanske även bakom?) mig. Oh joy.
- Att man skulle titta bakåt vid backning lärde jag mig. Så småningom. Det tog lite tid bara!

Jag kan fortfarande höra körlärarens röst varje gång jag ska in i en rondell (förlåt, cirkulationsplats). Placeeeeringen! Tänk på plaaaaceeeeeringen! Och det gör jag. Tänker på placeringen alltså. Sedan kör jag åt helvete fel och det känns alldeles, alldeles underbart.

Jag älskar att köra bil. Sa jag det?





* Lagligt, mina vänner. Lagligt!
** Faktiskt mindre än tre år, men två och ett halvt och lite till låter så fånigt så jag väljer att inte skriva det, ok?

Rosa tidningar till alla!

Lula, jag älskar dig!!! Nya numret finns ute nu.

Seså!

Spring och köp!

Bild lånad från Press-stop

Never. Again

Jag vill aldrig mer...


...flytta
... se en kartong igen
... montera ihop IKEA-möbler
.... gå till stan och titta efter plugg. Som i: Såna där man har när man ska skruva. Inte som i skola.
... upptäcka att duschkrämen blev kvar i den gamla lägenheten och att jag inte kan få hit den förrän om minst en vecka. Om det går att hitta den. Förmodligen ligger den nerpackad i en kartong och om du undrar hur jag känner för kartonger, se ovan.
... gå och köpa ny duschkräm

Aldrig!


Nej, om man skulle ta och äta lite mer påskgodis.

Attack of the Clones

Jag har köpt klonskor. Klonade skor som är... klonade. För att köparen (jag) ska tro att de är originella så står det "Be original" på hälen på den ena skon. Smart va?

Jag tycker om mina nya skor. Men originella? I think not.

Aj...

Vet ni vad som är värre än att vara überförkyld?

Att vara überförkyld och laktosintolerant och äta glass.
Lita på mig; INTE bra.

Aj.

Veckans tävling

Endast en (1) av bilderna föreställer mig. Gissa vilken och vinn finfina priser. Finfina I says!*







* Jag har... några alvedon, fickludd och en begagnad näsduk. Kom igen nu; gissa på!


UPDATE: Nu finns det tre näsdukar i potten, tre. Och ni kan fortfarande gissa. Lycka till, folks!

In love

Bilden på Kim Ann Foxmans fina berlocker är

tjyvad från www.kimannfoxman.com

Uuuuuuääääää!

Jag tror att alla eventuella god-flickvän-points har neutraliserats genom ett telefonsamtal till sambopersonen. Varför? Det började ungefär såhär: "Uuuuuuäääääää! Det är syyyynd om mig! Jag är sjuuuuuk!".

Jag är sämst i hela världen på att vara sjuk. Jag utvecklar en vidrig sjuk-sida av min personlighet och den är verkligen ingen walk-in-the-park. No sir. Jag blir grinig och sur och gnällig och vill ha sympatier från alla håll hela tiden. Och te. Och choklad. Och tidningar. Och choklad. Dessutom blir jag rastlös och klättrar på väggarna. Jag vill aldrig jobba lika mycket som jag vill när jag är sjuk och inte kan gå och jobba. Jag är en sån där som går till jobbet sekunden efter att jag kan kliva upp ur sängen och hålla balansen mer än två sekunder. Sen smittar jag alla andra på jobbet när jag väl är där*.

Imorgon kan jag bara inte vara sjuk längre, första dagen på nya jobbet och allt. Jag ska preparera mig med echinagard, alvedon och C-vitamin. Plus alla apelsiner jag bara kan komma över, för lite extra C-vitamindos.

Sen när jag kommer hem från jobbet kommer jag med all säkerhet att köra en repris på dagens telefonsamtal. Yay...





* Neeeeeej, jag är FRISK nu serru. Hosthost. Jag smittar inte längre. Hosthost. Tror jag. Hosthost.

All work and no play makes Missy a dull girl

Ibland får jag konstiga ryck och börjar fundera på att byta inriktning helt på jobbdelen av min tillvaro. Missförstå mig inte, jag tycker hemskt mycket om mitt jobb. Men ibland springer man på folk som gör saker så långt ifrån min värld att jag börjar fundera.

Skogsvård till exempel. Varför har jag aldrig ens reflekterat över att det är något man kan hålla på med? Eller att arbeta som djurskötare? Eller florist? Eller ambulansförare? Eller att olja in bowlingbanor? Jag visste inte ens om att man oljade in bowlingbanor! Nu vet jag det. Eller konditor? Jag skulle bli en väldigt bra konditor. V Ä L D I G T bra! Och en väldigt tjock konditor. V Ä L D I G T tjock. Jag menar; finns det något godare än mandelmassa? Va? Nej just det. Kanske bästa att hålla sig borta från konditorandet ändå...