Igårdagsblues

Alltså. Jag vet inte om jag berättat, men jag tycker att det är rätt jobbigt att fylla år.

Och det är inte det att jag inte vill bli firad, inte det att jag inte vill ha uppmärksamhet, inte det att jag tycker att det är läskigt att bli ett år äldre. Snarare tvärtom. Jag vill ha orkestrar, ballonger, fanfarer och fyrverkerier. Jag vill ha tårtor, presenter och allt som är rosa och fluffigt. Och så brukar det inte bli.

Min senaste födelsedag firade jag på en magisk plats som heter New York, där det alltid doftar vaniljglass och grillfest. Men det var liksom som en vanlig dag för alla andra. Inga karnevaler för min skull. Stor besvikelse. Ni fattar.

Så tänkte jag som såhär att jag ville fira min trettio-och-ett-halvt-årsdag på något fint sätt. (För att liksom kompensera lite för det åskmoln som är jag på min födelsedag. För att jag gillar att fira. För att trettio-och-ett-halvt liksom är det nya svarta.) Kanske med att bjuda på pannkakor eller sockervadd. Kanske? Jag funderade och klurade, klurade och funderade.

Och gissa vad.

Idag kom jag på. Det var igår.

Bajs.