Jag minns när jag var sjutton år.
Vagt.
Och minnet är selektivt och lite lurigt.
Men jag minns sena nätter, vodkadrinkar, gin och fruktsoda, dramatiska gräl med vänner, olycklig kärlek och hur rädd jag var för allt. Jag minns pojkar som spelade gitarr och hur de alla tycktes älska Red House Painters, jag minns gräsfläckar på mina jeans, jag minns lägereldssång, cyklar och miljontals tittar på Dirty Dancing. Jag minns konstiga hemmafester och svartklubbar. Jag minns tråkigt, trist och grått.
Minnet är selektivt. Och man kan lätt få för sig att romantisera saker. För jag minns att jag verkligen hatade att vara sjutton år. Som tur är behöver man bara vara det ett enda år av sitt liv.
Och jag minns att den enda som förstod, den enda som verkligen förstod - var Morrissey.
onsdag 7 januari 2009
Sjutton år
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag minns fester, bråk med pojkvänner, vansinnig förälskelse, festivaler med kalla tältnätter, fruktansvärd osäkerhet, skoltrötthet, kjolar utanpå jazzbyxor och små mini-klämmor i håret.
huh, det enda jag minns från när jag var sjutton är.... ingenting, kommer ihåg att jag verkligen haatade att vara 17. det mest tomma o händelselösa året i hela mitt liv. lite sorgligt faktiskt. ska man inte vara glad tonåring då?
Em: Kjolar utanpå jazzbyor? Åhå? NAJS :-P
Karro: Sjutton är pest. Den som säger något annat ljuger.
Jag gillade faktiskt att vara 17 år. Jag skulle för mitt liv inte vilja vara det igen med det jag vet idag. Men då var jag lyckligt ovetande och naiv. Och hade förbannat kul! :D
Västar var fö det nya svarta när jag var 17. I alla olika möjliga modeller, men helst långa.
Västar är hett! Eller... tja... kanske inte helt hett. Oh! Jag hoppas att du hade en skinnväst. Eller en mockaväst med fransar.
I mitt huvud hade du en mockaväst med fransar.
Sådeså.
Jag hade faktiskt en mockaväst. Fast inga fransar, den var lång, figursydd (jag hade sytt den efter en annan köpt vinröd väst), med knyt i ryggen. Jag hade en ribbad,tight kortärmad polotröja under. Och jag var SÅ snygg ;)
Jag hade nog 8-9 västar då, ngn av dem skulle jag förmodligen kunna plocka fram idag om jag bara visste var de var...
Ah! Jag minns ribbad-kortärmad-polo-perioden. Med fasa ;-)
Jag minns mitt 17 som ett underbart år! Det var det året det hände en massa! Jag var utomlands två gånger, jag var på alldeles för många fester och hade intressanta möten men andra människor. Framför allt minns jag att det var då jag och min bästa killkompis bestämde oss för att vi skulle bejaka de känslor vi hade för varandra. Det gjorde vi, och 11 år senare sitter vi här i vårt hem med vår son och är fortfarande lika lyckliga :-D
Året jag var 16 hatade jag däremot.
Oh! Den låter fin, din sjuttonårsperiod. Men jag måste erkänna att jag ändå blev lite lättad av att du hade ett annat tonårs-sugigt år. För jag tror att reglerna är såna ;-)
Japp, såna är reglerna =) Jag var inte jätteförtjust i att vara 13,14 eller 15 heller, så jag tror jag förtjänade att vara lycklig när jag var 17! Den som säger att ungdomsåren är den bästa tiden har ju förträngt allt själv!
Du har såklart helt rätt!
Skicka en kommentar