Kan man. Faktiskt

Om det dyker upp en liten slant från oväntat håll kan man lägga den på

... mat och nödvändigheter
... eller spara den
... eller köpa ett strykjärn

Eller så kan man helt enkelt köpa sig en ny rosa mobiltelefon. Ooooooh! Rosa!

Det kan man.

Orka, liksom. Orka!

Orka sammafatta året som gått. Orka, liksom!

Först var det vinter men det var inte vinter utan mer vår, fast sen när det blev vår så blev det plötsligt vinter. Vem kunde anat? Sen blev det då slutligen vår, och sommar, och höst och nu verkar det bli vinter igen. Ungefär så. There you have it. 2008.

Sen var det visst lite annat också. Jag fjällvandrade, gifte mig, blev med katt, köpte fina fåtöljer på loppis, hittade så slutligen the illgröna väska, träffade bloggare jag aldrig träffat innan och de var så fina så, åkte på SPA, regnade bort i Amsterdam, blev kär i New York, åt portvinskaka, åt glass, åt bakelser, fotograferade bakelser, fikade en jäkla massa, drack kaffe (oh! kaffe!). Ungefär så. There you have it. 2008.

Och så fick jag nackspärr. Ej att förglömma. Ungefär så. There you have it. 2008.

Ok, jag fattar. Det hände förmodligen en jäkla massa annat också. Säkert en massa viktigt som jag glömt. Förlåt. Men ändå.

Ungefär så

There you have it

2008

Hinner inte. Jag ska googla på "strykjärn" nu

Jag har plötsligt gått och blivit sugen på att köpa ett strykjärn.

Och inte nog med det.

Jag har gått och blivit sugen på att köpa ett kvalitetsstrykjärn.

Är det bara nackspärren som talar (jag har ändock tagit några rätt starka smärtstillande tabletter. Wiiiiiiiii!) eller håller jag på att bli vuxen? Huh?

Aj

Jag har fått nackspärr. Stackars mig. Ja, det är mycket synd om mig. Ja, jag måste nog äta en chokladbit till. Två? Ja, om du säger det så. Och ta det lugnt? Ok då, kan jag väl dårå.

Om att lukta gott (och om parfymer med tramsiga namn)

Ibland chansar man på ett köp och så blir det inte riktigt rätt. För mig. Men förmodligen helt rätt för någon annan.

Jag är superkinkig när det gäller parfym. Det finns just nu i denna värld endast tre parfymer jag kan tänka mig att använda och endast en som jag verkligen älskar. Och när märket som tillverkar den doft jag verkligen älskar gör något nytt så måste man ju prova. Visst måste man?

Fast den var inte jag, visade det sig. Lite för fruktigt, blommigt, somrigt, sandelträigt, tungt. Fast ändå inte så tungt. Men för tungt för mig.

Den doftar gott, riktigt gott till och med. Men på någon annan. Därför tänkte jag kolla med er därute om någon är intresserad av "B spot"-kitet jag köpte från Hqhair för en billig penning? Låt oss säga en hundring + ev. frakt. Jag köpte "kitet" för 25 euro, så det är en alldeles sjusärdeles finfin affär vi talar om här.

Beskrivning av doften finns bl a här, här och här.



P-S. Ja, min favoritparfym har också ett tramsigt namn. Om det nu var någon som tvekade på den punkten... D-S

Väckarkatten

Det finns så många sätt att väcka någon på

Om man är katt

Man kan krafsa, trampa, jama, stryka sig, bitas, hoppa. Alla sätt är bra, det är bara fantasin som sätter gränser.

Efter väl utfört värv kan man så sedan gå och lägga sig igen. Jomen.

Tjatig? Jag? Ja, för tusan!

Jag är ledsen (nej, det är jag inte), men jag var bara tvungen (jo, det var jag) att lägga upp versionen från TV-serien också.

Faktiskt.


Ni får förlåta mig, jag är nog en smula sockerhög av all choklad.

Nej, du behöver inte oroa dig. Ingenting har hänt. Ja, förutom livet då.

Eftersom jag inte hade någon hud fick jag bygga min egen. Den blev inte så bra, men den fungerar. Oftast. Ibland.

Någon gång då och då kommer människor som når in, inanför huden som jag byggt. Det är inte ofta. Det är obehagligt och sällsamt bekant och fint på samma gång. Men ingenting gör mig lika rädd.

För förr eller senare sitter man där, och gråter i sin fisksoppa.

Giv mig styrka!

Det står en ask choklad på bordet. Ungefär tjugo centimeter från datorn. Står en ask med choklad. På bordet, ungefär tjugo centimeter från min dator, står en ask choklad. En ask choklad står ungefär tjugo centimeter från datorn. På bordet, vid datorn, står en ask choklad. Detstårenaskchokladpåbordet. Choklad. Uj.

Man måste dela med sig av det roliga. Såna är reglerna. Yups

Jag vet att jag är sen, men "Flight of the Conchords"? De är ju alldeles... underbara. Allvarligt. Jag har inte skrattat så mycket sedan... Ja, jag vet faktiskt inte om jag har skrattat så mycket. På flera dar. I alla fall.

Mellandagsrea

Jag känner mig duktig

Jag motstod raderna med klänningar, alla söta små karameller motstod jag. Jag motstod små puderrosa kjolar och högklackade mockapumps. Och kom hem med jeans och t-shirts. Sånt jag faktiskt behöver. I rätt storlek.

Men MAJ GAAAD vad tråkigt det känns!

Orka

Jag behöver nya stövlar. Nya, varma, stövlar. Utan hål. Som inte läcker. Men jag har ingen vidare lust alls att lägga ut pengar på ett par praktiska skodon. Orka, liksom. Dessutom... nä, jag kom inte på något "dessutom". Jag vill bara inte. Jag får helt enkelt stanna inomhus fram till april. Yups. Finns ingen annan utväg.

Förresten...

Jag fick världens finaste julklappar. Världens finaste!

Till exempel fick jag en alldeles egen Holga (som jag har önskat mig hur länge som helst! Yay!) och ett mustasch-halsband. Världen behöver fler flickor i mustasch-halsband. Mustasch-halsband är kalasfint. Mustasch-halsband är i sanning det nya svarta. Mustasch-halsband är, så att säga, da shit!

Och igår åt jag choklad tills jag fick ont i magen. Är det jul så är det.

Respect!

Tomten tyckte tydligen att jag varit snäll i år. Själv har jag känt det som att jag haft en liten djävul på min axel till och från under hela året. Men tomten tyckte annorlunda och det får man helt enkelt respektera.

A very merry christmas

När man har fått ångest av att man inte städat, fixat och donat. I år heller!
När man trängts med massorna och köat för att köpa fantastiskheter som... tejp
När man vill skrika för att julskivorna är överallt. Överallt!
När man är mer rädd för Carola än vanligt (Överallt sa jag. Gah!)
När man inte har något att göra på jobbet
När man redan tröttnat på choklad

Det är då man vet
- Att julen är här

God jul! Kramar och klappar till er alla!

Jag är hon

Jag är hon musiktjejen. Du vet? Hon som låtsat svår förklarar storheten med Red House Painters och gärna pratar Antony and the Johnsons och Sigur Rós med dig, hon som drar paralleller mellan Velvet Underground och vilken - musik - som - än - må vara - creddig - just - i - detta - nu. Yups, jag är hon. Musiknörden.

Och samtidigt är jag hon som lyssnat på Veronica Maggio hela dagen. Hela. Dagen. Och älskar det.

Lördagsläsning

Idag gick jag in i Den Stora Tidskriftsbutiken för att titta, bara titta, titta lite, inte köpa. Men så hade ett nytt nummer av Bust kommit ut. Och där fanns en intervju med Jenny Lewis. Så hur kunde jag låta bli?

Tidning fin, knäckebröd gott, lön tisdag.

Ny lugg

Ny frisör. Hon säger "Du ska ha lugg". Jag har lugg, jag har alltid lugg, frisörer vill alltid ge mig en ny lugg, en annan lugg. Jag tackar och tar emot. Och undrar. Såg jag verkligen så konstig ut på den tiden jag inte hade lugg?

Idag fast igår

Det här inlägget är förinställt. För just nu, i detta nu, är jag hos frisören. Fast inte när jag skrev det, för då var det igår. Men nu, nu sitter jag förmodligen och våndas över att klippa testarna. För att håret ska bli längre måste det ju klippas. Känns fel men är rätt. Paradoxalt.

Publikens val

Ibland har jag enmansshow i vardagsrummet. Eller... Ja... Ganska ofta, när jag tänker på saken. Hm...

Vad sa ni?
Ni vill veta hur det går till?
Ja?
Nej?
Ja?

Tja, om ni nu verkligen vill veta...

Ikväll inledde jag med att framföra inledningen till West Side Story. Med fingerknäppningar, små skutt och allt. Därefter följde en kort instruktionskurs i balett, dvs 1:a, 2:a, 5:e position samt pliéer, för att sedan avslutas med en lång och relativt omständig beskrivning av hur man gör en piruett (här vill jag gärna förtydliga med att jag inte dansat balett på tio år. Minst. Och på den tiden var jag aldrig särskilt bra. Oh nej. Tvärtom, skulle man kunna säga. Yups). Därefter framförde jag några gamla godingar à capella (Dream a Little Dream of Me, Georgia on my Mind och Sound of Music). Samtliga kryddade med ett tillgjort vibrato. Avslutningsvis fick publiken lämna önskemål. Publiken önskade att jag skulle sätta mig i soffan och se Iron Man på DVD tillsammans med publiken, eftersom publiken hellre ville se film än min enmansshow. Tydligen.

Obegripligt.

Därefter enades jag och publiken om att Robert Downey Jr nog ändå är en bra stilig karl, tog var sin kopp te och såg filmen.

Ibland är det smått fantastiskt att bo ihop med mig.

Finfredag

Inleder helgen med en känsla av att vara gladledsen. Människor har under dagen sagt så ofantligt fina saker till mig att jag blir alldeles generad. Och rörd. Rörd och generad. Jag är inte vidare värst bra på det där med att ta en komplimang. Jag jobbar på det, för jag hoppas på fler genom livet.

Det har på det hela taget varit en fin dag.

Istället för musik förvirring

Jag har varit hemskt filosofisk på sistone, visst har jag?

Jag finner det hela mycket märkligt. Vad har hänt? Vad är det för fel? Är jag måhända sjuk?

En smula förvirrande, på det hela taget

Kärt barn har många namn

När jag var barn drömde jag alltid om ett annat förnamn. Något mer flickigt och långt. Något i stil med Pernilla, Rebecca, Josephina eller Veronika. Eller Angelique. När jag blev äldre längtade jag bort från mitt efternamn, mitt krångliga, bökiga efternamn. Som fick människor att stanna av mitt i läsningen av det, och stava sig igenom det högt. Efternamnet som förbryllade men aldrig fascinerade. Kunde jag inte fått heta något alldeles, alldeles vanligt istället. Johansson. Eller Svensson. Eller Andersson.

Idag fick jag veta att en kamrat bytt efternamn. Baraså. Oväntat märkligt, lite konstigt ändå. Hur man vill byta bort något så fantastiskt underbart som ett son-namn övergår mitt förstånd.

For real.

Själv funderar jag också på att göra något drastiskt. Fast av en mer ytlig art. Bleka håret kanske? Men så kommer jag på att jag ser ut som en gris i vitblekt hår, så jag hoppar nog över det ändå.

Smör och stövlar

Nu tar jag på mig mina orangea stövlar och traskar iväg till affären och köper smör. Ty smör behöver man om man ska baka. Ni får ursäkta, jag är inte så van. Jag har ett kök, det är sant, men jag är något av en främling i mitt kök. Jag hittar till teburkarna och muminmuggarna, men kycklingfiléerna och frukten har någon annan ansvaret för. Smöret vet jag dock inte vem som ansvarar för. Kanske samma person som slarvat bort min kakform?

På tal om det. När försvann egentligen min kakform? Kan det ha varit i senaste flytten? Eller i den innan? Eller förra veckan?

Som ni förstår bakar jag JÄVLIGT ofta. Jomenvisst.

Och marken skälvde

Är det inte bra orättvist att man är med om ett jordskalv och inte ens märker något?

Ja? Liksom... Vad ska jag säga till barnbarnen?

"Mormor var med vid jordskalvet 2008 men var alldeles för upptagen med att tvätta håret för att märka något"

Mjae... Får nog fila lite på min version av det hela

Om en annan dag

Om idag hade varit för länge sen, eller lite halvlänge sen, eller i alla fall för ett bra tag sen
så hade jag nog skrivit lite om dåliga dagar idag.
De där dagarna när allt är fult och hemskt och man bara vill gråta.
De där dagarna när man har svårt att vara snäll
- ens om man verkligen försöker.
De där dagarna när man bara är alldeles genomledsen.
De dagarna.

Men idag är inte för länge sedan. Och det är inte för lite halvlänge sen eller för ett bra tag sen heller. Nej, idag är idag. Och idag vill jag inte skriva om bollen med tisdagsledset som bor i magen eftersom det bara skulle leda till att människor från det som vissa kallar verkligheten, det som jag kallar "verkligheten", skulle tro att jag plötsligt gått och blivit djupt olycklig och fråga om något hänt, ge mig oroliga blickar och undra varför jag skrivit om dem.
När jag inte har det. Och inte är det.

Det är ju bara trött tisdag.

Så jag låtsas som ingenting och bakar en portvinskaka istället.

Dialog

Jag har huvudvärk

"Bara töntar får huvudvärk!"

sa jag

till mitt envetna huvud

"Skiter väl jag i!"

svarade huvudet

och knyckte nonchalant på nacken

Vinter

Midnatt råder dygnet runt. Idag blev det aldrig ljust ute. Vid lunchtid tyckte jag mig se en strimma sol, men jag såg fel - det var bara strålkastare från en förbipasserande bil.

Hur långt är det kvar till sommaren...?

Julpynt (version 2.0)

Hos Yeh-Yeh Girl kan man tävla om ett par ljuvliga örhängen, Men eftersom jag inte har hål i öronen tävlar jag inte, utan tipsar istället er.

Såhär fina är de

Själv håller jag mig till finaste fågelbroschen som bor på min jacka
Även den signerad Yeh-Yeh-tösen


Bilder: Yeh-Yeh Girl / A Spoonful of Mint

Julpynt

Det här är Lotta

Lotta driver världens finaste butik (Och det här säger jag inte för att fjäska utan för att det är alldeles sant! Ok, lite fjäsk är det. Men det är ändå sant)

Där samsas duvblå festblåsor och paljettkjolar med tyngd, bomullsdrömmar och underbara små skor. Och mitt i alltsammans pysslar vackra Lotta om sina kunder, vänner och inlämnare av chiffong, medan jag leker lite med min kamera.

Söndagsmusik

Lite söndagsmusik behövs ju också. Naturligtvis.

I mitt huvud är Emiliana Torrinis "Sunny Road" snö, is, vinterkyla, blåst, sol, frusna fingar, sliriga vintervägar och långa promenader på min favorit-ö.

Att helga vilodagen

Idag känner jag mig ruskigt effektiv. Klockan är bara 10.21 och jag har redan hunnit med att göra följande:

Äta frukost
Gnälla över det äckliga omslaget på GP del 3*
Städa
Tvätta en maskin vittvätt (känner att det förmodligen är fruktansvärt intressant just VAD jag tvättat. So there you go...)
Fixa med en presentation till jobbet
Duscha

Nu är det bara kaffe och datorlek med katt på tangentbordet kvar innan jag kan ge mig ut i vida världen.


Dagens outfit: Noppig klänning och dito strumpbyxor med en halvsolkig kofta över. Mmm... Om jag orkar byter jag ut kläderna mot något mer representabelt lagom till glöggmyset i eftermiddag. Eller inte. Den som lever får se...


* Det tog sin tid ska ni veta. Allvarligt talat. Eeew!

Globetrottern

Ibland får jag för mig att jag är en världsvan globetrotter

Det är i såna stunder jag väljer att inte berätta att jag endast har bott i tre olika städer

Samtliga i Sverige

Ingenstans exotiskt

Västkuststaden
Liten stad på ö halvvägs till Estland
Kajornas paradis på Östgötaslätten
Och så tillbaks till dieseldoft och havsbrus på västkusten igen

Vi kan väl hålla det mellan oss? Och nästa gång jag låtsas världsvan så kan vi bara nicka lite diskret mot varann. Ok?

Nej, nu jävlar

Jag köpte en grön Burfitt-klänning för ett tag sen
En underbar grön Burfitt-klänning
På rea

MEN:

Den är lite, liiiiiiiite, för liten
Vad göra?
Äta mindre? Bah! Skulle inte tro det
Hoppa över kakorna? Skoja inte med mig

Nej, imorgon är det jag som lägger upp ett någorlunda vettigt träningsprogram. Och försöker hålla mig till det. En stund. Phew, jag blir trött bara jag tänker på det. Jag måste nog ta en kaka till.

Ok, nu då?

Jag har köpt en klänning. I ljusgrå bredrandig manchester. Med fickor.

Jag behövde den inte nånstans, men den kostade ju bara 98 kronor på H&M. Ju! Ett annat plus är att den får mig att se ut som Lilla My. En lätt gravid Lilla My, men ändå. Eller som en manchesterrandig container. Fast fin. Jag köpte ett svart hårband med en rosett också. I plysch. Baraföratt.

Nej. Ni har såklart rätt. Jag KAN verkligen inte skriva något spännande idag.

En annan dag. Kanske. Men jag lovar inget.

Just så

Jag vill verkligen skriva något

Något klokt, smart, vistsigt, roligt. Något som får dig att skratta eller småle. Något FINT

Men vad har jag att skriva?

Inte ett skit

Nej just det

Nobelmiddag min rumpa

Förr i tiden fanns en magisk ritual som genomfördes näst intill varje vecka. Spänningen var alltid stor och efteråt kunde de inblandade tala om det i veckor. Eller fram till det att ritualen dök upp härnäst. Det var länge sedan, men det var smått fantastiskt. Något udda men fullt normalt. Bara namnet på ritualen väckte avund och drömmande blickar. Från en och annan. I alla fall i mitt huvud (och det är ju ändå det som räknas!)

Hursomhelst:

Pannkaksonsdag

Jag talar naturligtvis om pannkaksonsdag

Naturligtvis

Morgonrutiner

När missen så, efter ihärdigt funderande och trampande, slutligen hittar den ultimata placeringen i knät är det dags att ge sig av till jobbet. För mig alltså, inte för missen. Missen jobbar hemifrån.

För vad är väl en bal på slottet...

Medan andra stackare måste gå på Nobelmiddag har jag den fantastiska möjligheten att välja vad jag ska ägna kvällen åt.

Diska
Städa
Tvätta
Gå till gymmet
Handla mat
eller måhända jobba över?

Valen är både många och glammiga. Och dessutom har jag ont i halsen. Det ni!

Över och ut

Vådan av vuxenheten

Idag har jag varit tvungen att välja att göra något jag inte vill. Vid ett val mellan något jag vill och något jag inte vill. För att det är det vuxna och mogna valet, för att det är det enda rätta, för att jag vet att i slutändan blir det bättre så.

Fast egentligen ville jag välja det andra. Oh vad jag ville!

Ibland måste man göra saker fast man är rädd, annars är man bara en liten lort. Och ibland måste man välja bort det man vill, annars är man dum i huvudet.

Tråkigt ju

Sabla vuxenhet...

Happy New Year

Nyår

Runtomkring mig pratas det om nyår

Nyår

Denna pseudohögtid när mottot som gäller är "flest nyårsfester vinner". När alla har sååå mycket planer och känner ett inre tvång av att dela med sig av dem. Gärna redan i oktober. För alla. Hela tiden. Om. Och. Om. Igen.

Och även om jag inte vill så känner jag ett uns ångest, ett uns av "vänta nu...", ett uns av "jag måste nog vara helt sjukt ensam ändå", ett uns av "nu jävlar måste det här bli DEN ROLIGASTE NYÅRSFESTEN NÅNSIN", ett uns av "jag vill inte", ett uns "bajsbajsbajs". Ungefär så.

Och aldrig att festerna blir så där roliga som ryktet gör gällande att nyår ska vara. Nej. Det är kallt, blåsigt och fyllt av jobbig krutrök, det är människor som dricker för mycket, äter för mycket och raggar för mycket. För det är nyår och visst måste man göra lite för mycket av allt på nyår?

Nej

Min plan är att stanna hemma och stirra in i väggen. Kanske äta lite gott, kanske se dålig film, kanske klappa en katt. Och så ska jag ha lösmustasch på mig, för det har jag tamejtusan aldrig haft på nyår.

Inventering chokladförrådet, måndag 8 december

1 st schweizisk mörk choklad med tryffelfyllning
1 påse ischoklad, hederligt vunnen på julmarknad
1 påse kakaotryfflar
1 påse Lindt-choklad
Några gamla Marianne
UPDATE: 1 st varm choklad-klump-klubba som jag hittade i köket

Inte illa för en som inte ens äter godis. Officiellt.

Plösligt händer det

Nybliven ägare av begagnad väska i illgrönt läder tycker jag med ens att allt ter sig en smula annorlunda. Ah. Jag och min illgröna väska. Vi ska bli kompisar, hon och jag. Välkommen hit, lilla väska!

Mjau

Herr Katt, här hemma mer känd som "Knäppiskatten" eller "Knaskatt", gör en del saker som förbryllar mig. Idag ska vi dock endast diskutera en av dem. Nämligen denna:

Herr Katt skuttar upp i knät på undertecknad, sätter sig, stirrar stint på mitt ansikte och lyfter sedan, lååångsamt, tassen och klappar mig försiktigt på kinden. Gulligt? Javisst, men vad menas?

Kom nu inte och säg att detta är vanligt.

Ibland undrar man det är för en liten pälsklädd filur man fått på halsen...

Dubbla budskap

På mitt gym finns en julkalender
På 24 skåpsluckor står 24 nummer och i varje lucka finns...
Skumtomtar
Massor med skumtomtar

Man skulle kunna säga att mitt gym sänder ut dubbla budskap
Och jag är glatt överraskad
Jag visste inte att dubbla budskap kunde vara så...
Gott!

Mmm...

Julklappsrim och fjäsk

Drömma, drömma, drömilömma
Där kan man gå runt och drömma
Hela dagen vill man drömma
och sin plånbok gärna tömma
försöker innerligt att glömma
att man inte kan den tömma
(ty den är tömd sen länge)
Tänk om Lotta vore Tomten
det vore välan fint om den
tanken finge vingar
och allt fint i Lottas värld till mig kunde springa(r)

Ok, rimmen är usla men tanken är god. Det här är allt hjärtinnerligt fjäsk jag kunde uppbåda (jag fjäskar inte bättre än så här på måndagar...)

På det fjärde ska det ske...

Jag har lite svårt med avsked. Särskilt utdragna sådana. Särskilt de som involverar mullbär... Ehum. Jag vill ju att den där väskförsäljningen ska gå fort. Det är som att dra av ett plåster. Fort ska det gå! Annars slutar det bara med att jag sitter i ett hörn och kramar väskorna krampaktigt.

Och så kan vi ju inte ha det.