Ja just ja

Imorgon ska man till tandläkaren. Hur man kunde glömma något sådant övergår mitt förstånd. Men sen kom man på det.

Och den tanken piggade, märkligt nog, inte upp

Inte det minsta faktiskt

Nej

Vackert och fint och underbart somrigt i skitvädret

Jag behöver något somrigt att pigga upp skitvädret med. Det här, tror jag bestämt skulle pigga upp i mörkret. Ja, minsann. Det är inte bara underbart, det är lagomt och annorlunda och alldeles... alldeles... underbart. Fast det har jag förstås redan sagt, ju.

Jag har redan ätit så mycket skumtomtar att det snart kommer skumtomtar ur öronen på mig. Och det hjälpte inte alls mot mörkret och tråket. Nä. Inte det minsta faktiskt.

Men detta tror jag starkt på.

Tomten, snälla? Jag lovar att vara snäll heeela nästa år om jag får ett somrigt halsband att sjasa bort vintertankarna med. Ganska i alla fall. Lite snäll? Lite? Ibland kommer jag att vara snäll? Mer än en gång? Kanske två?

Ja?

Dagens på hjärnan-låt

Efter att förmiddagens julskivor stängts av var det bara denna som snurrade i huvudet.

Pinsamt

Ibland, men bara ibland, är jag riktigt pinsam. Som nu, när jag kanske kanske hoppas hoppas, kan ha hittat The Väska of mina drömmar. Och måste sälja av lite andra väskor för att det ska kännas försvarbart att köpa den. För man kan inte ha en stor hög med dyra väskor baraföratt. Nej, det kan man inte. Faktiskt.

Det gör lite ont, bara.

Ouch.

Jag vet. Pinsam är jag.

Juli, vart tog du vägen?

Ibland fastnar ögonblick för den inre linsen. Den som finns nånstans djupt inuti. Liksom långt in.
Ibland har man en kamera som fångar ögonblicket.
Eller något som påminner om det.

När jag ser fotot av en av mina fellow fjällvandrarflickor där hon sitter, sammanbiten i rutig flanellskjorta och keps med fjället i bakgrunden, påminns jag inte bara om sommaren, Kebnekajseresan och flocken som var med. Jag påminns också om hur jag låg tätt pressad mot marken och drack hallonsoppa och tittade på molnen. Jag minns att det var sommar. Jag har vaga minnen av sol.

Sol.

Jag minns att det fanns sol.

Tusan vad jag hatar november.

Till Miss Upsey Daisy

Först ser man en, bara en. Man tänker inte så mycket på det. En är väl inte något konstigt, tänker man. Sen ser man en till. Och en till. Sen blir de bara fler och fler tills man inte ser skogen för alla träd.

Jag såg en till idag. En gravidrandig. De håller på att ta över världen, I tells ya!

Läskigt.

Ho! Ho! Ho! Meeeeerry Christmas!

Snart är det jul.

Jag önskar mig röda näbbstövlar, optik till kameran, resor, juveler, en egen kamel och lite gott te.

Och så funderar jag på att önska mig en alldeles egen bästis.

Jag minns inte senast jag hade en alldeles äkta tjejbästis. (Jo, ja, jag vet. Jag är förmodligen tragisk. Ja, är det inte hemskt?) Men liksom... Ja? En tjejbästis att äta kladdkaka med, att prata pojkar och frisyrer med, att fläta håret på och att ha tjejfilmsmaraton ihop med. En sån skulle jag vilja ha.

Att jag sen inte pratar pojkar och frisyrer, att jag inte är så särskilt förtjust i tjejfilmer och att jag aldrig har fattat grejen med att pillra i någons hår får jag väl ha överseende med. Det skulle bara vara så fint med en Alldeles Äkta Tjejbästis.

Egentligen är jag nog bara ute efter kladdkakan och skvallret som ingår i kitet. Jag är en dålig människa på det viset. Dålig. Snäll också. Men mest dålig. Yups.

Och tragisk. Tragisk är jag.

Så tomten? Du kan väl fokusera på de två första punkterna istället? Näbbstövlarna och optik till kameran? Och kanske, kanske, en kamel också? Bara en liten en?

God jul!

Traderi, tradera

Tradera är en spännande plats, långt ifrån ära och redlighet. Har ni varit där? Ja? Nej? Kanske på ett kortare besök? Det är lite som att åka på semester och göra galna saker och skvallra om de andra resenärerna. Lite så är det på Tradera. Lovar! På Tradera kan man slåss om skor, kränga verktyg och träffa på människor som kallar sig saker i stil med Polkadotsuperswushgirl315 eller Frogboy3. Varför? tänker man "oh, jag ska minsann kalla mig något alldeles extra spännande, men ändå helt normalspeciellt nu när jag ska sälja min motorsåg!"? Eller hur funkar det?

På min beskrivning låter det som Tradera är en dejtingsajt (datingsite). Och det är det ju. Lite. Kan man säga.

För rent hypotetiskt kan man allt bli lite förälskad i ett par rosa Justin-boots. Med hjärtan. I rätt storlek. Och lite, lite ledsen i ögat kan man bli när bootsen får flytta hem till någon annan och man inser att de inte var menade för en själv.

Rent hypotetiskt. Naturligtvis.

Och nu har jag en bekännelse. Är ni med? Ok, here goes:

(Djupt andetag)

Idag har jag fått ett negativt omdöme på Tradera.

(Talande paus)


Först blev jag lite besviken, men bara väldigt lite. Sedan skrattade jag lite för mig själv. Jag som är så snäll! (Jättesnäll är jag. Joho!) Och nu känner jag mig lite smutsig som ens bemödade mig med att kommentera omdömet.

Allvarligt talat, det är väl skit samma? What happens in Tradera-land, stays in Tradera-land. Och du, Vixenpixen442 eller vad du nu hette: Om du vill ha brallsen är det bara att säga till.

Men så kram då!

Just, ja!

Jag överlevde yogan, btw

Från noll till max på två sekunder. Och tvärtom. Typ

Jag har en massa knasiga känslor som spretar åt alla håll mest hela tiden. Jag kan bli riktigt, riktigt tok-ledsen ibland. Och så är jag det en stund, sen känns det bättre. Likaså kan jag bli riktigt tok-arg, riktigt tok-glad och riktigt tok-förbryllad. All känslor är på max.

Ibland funderar jag över om det inte skulle vara bekvämare för både mig och omgivningen om jag var lite mer neutral, mer "zen" och tog saker lite mer med en klackspark.

Kanske?

Lite?

Men jag tror att jag snart skulle sakna mig själv

Status update

Ont i huvudet. Ont under fötterna. Trött.

Frågan är vad det beror på:
Koffeinbrist
Ett glas vin igår
Yoga

Jag röstar på yoga, även om jag anar att det kan vara någon form av intrikat kombination av ovanstående. Idag blir det mer yoga. Yikes.

Men: Det bästa med att gå på yoga en hel helg är att det blir legitimt att tillbringa helgen i myskläder. Yay!

Underbart ytterst

Idag såg jag en kappa från Karin Säby som gjorde mig alldeles andlös.

Nu vet jag inte vad som retar mig mest; att jag inte har råd att köpa någon fin dyrkappa eller insikten att den är från förra höstens kollektion och butiken jag såg den på försöker sig på att kränga den till originalpriset. Men vacker som en dag var den...

Oh, glömde ju

Ett år och några dagar efter att vi förlovat oss fick jag så en förlovningsring av Sambopersonen. Att han tog fel på dag och att vi råkar vara gifta sedan ett halvår tillbaks är liksom petitesser i sammanhanget. En förlovningsring! Då är vi ju förlovade ju!

(Ibland förvånar jag mig själv över att bli riktigt sjujäkla glad över sånt jag normalt sett brukar kalla romantiskt dravel. Såså! Bli nu lite glada, ni med!)

Fint. Eller inte. Men ändå

Helgen inleddes med en fin kväll i sällskap av fin vän. Följande kunde konstateras:

1. Miss Li var fin. Och hes. Men fin
2. De två männen framför oss på spelningen var mindre fina. Den ena viftade vilt med sin krycka i luften medan den andre jobbade hårt på att anlägga en konstgjord sjö av utspilld öl på golvet. Här visade det sig dock att min fina väns gömda superkraft är att parera viftande kryckor (tur för oss!)
3. Bland höggravida är randigt det nya svarta

Nu ska jag på yoga

Hela helgen

Jag börjar så smått fundera på vad jag gett mig in på


Om jag överlever lovar jag att återkomma med rapport

Utklädningskläder

Fina vännen kliver in i klädkammaren och utbrister

- Vad mycket fina utklädningskläder!!!

Tacksam över att hon varken kommenterar dammsugarens, verktygslådans eller den-gigantiska-påsen-med-osorterade-strumpors placering i klädkammaren låter jag bli att fundera närmare över kommentaren.

Hybris

Ibland drabbas jag av hybris

Det är då jag säger saker som:

Alla andra är dumma
Det är bara jag som är normal (yeah right...)
Om jag bara ville skulle jag kunna göra VAD SOM HELST
Bah!

Osv
Osv
Osv

Sen händer något alldeles vardagligt. Jag kanske får ont i magen av för mycket godis, jag kanske slår tån i soffbordet, jag kanske inser att det är dags att städa toaletten. Eller så kommer jag på att jag glömt betala en räkning. Eller så gör jag helt enkelt något förbluffande korkat. Det senare händer oftare än man vill tro.

Sen kommer jag på att alla andra inte alls är dumma, att det bara är jag som blir frustrerad när saker inte alltid är som jag önskar att de vore.

Jag är bra klok ibland. Inte ofta, men ibland

Dagens insikt

Jag var roligare förr. Precis som vädret. Det var också bättre förr.

Nåväl.

Ångest, you had me at hello

Goddammit vad tråkigt man kan ha ibland då. Och så lite ångest att toppa det hela med. Fast det är ju ingenting jag skriver om här. Förstås! (Phew, höll alldeles på att glömma av mig för ett ögonblick där. Man vet aldrig vad pennan får för sig att skriva i ett obevakat ögonblick.) För ångest orkar jag helt enkelt inte skriva om. Något så urbota tråkigt och äckligt. Sånt håller vi inte på med här. Nähädå!

För ytterligare information i ämnet hänvisas läsaren till bloggens titel. Godkväll.

Pysselfritt

Funderar på att göra en repris på förra årets bejublade pysselbrunch.

Eller, ja…. Bejublad? Njae… Kanske snarare bespottad?

Förstå mig rätt nu.

Brunchen var det inget fel på, vad jag minns*. Men pysslet? Såvitt jag minns (och mitt minne är, som ni förstår, något utöver det vanliga. Uppenbarligen) bestod själva pysslandet av några tafatta tag med saxen i färgglada papper, följt av svordomar och en och annan köttskada. Nä, nu ljög jag. Inga köttskador. Möjligen ett och annat skärsår. Jag ville bara få in lite dramatik i det hela. Dumt. Det mest dramatiska som hände var att jag blev en ljusblå sax rikare. Jag försökte lämna tillbaka den, men ingen ville kännas vid den stackars ljusblå saxen. Stackars sax.

Så. Nytt försök. Denna gång utan pyssel. Inbjudan ska lyda:

”Välkommen på pysselfritt pysselfika hos Missy. Medtag oömma kläder och glatt humör. Och finns inget glatt humör så välkomnas du med det humör du valt att ta med dig. Om du vill kan du ta med en vinbox i brist på humör. Eller så kan du skita i det. Det är vilket som.

Se detta som en vädjan. Jag behöver din hjälp. Utan den kommer jag att äta pepparkakor tills jag blir alldeles pepparkaksgrisformad, och en sådan syn skulle varken du eller jag må bra av.

Garanterat pysselfritt

Godis till alla barn

Ljusblå sax återfås mot beskrivning!”

Vuxna människor ska nog inte pyssla, helt enkelt.

* Här får ni hjälpa mig, ni som var där. Hur var det egentligen**?

* * Ha! Såg ni? Jihoo! Jag kan, trots allt!

Det där... ordet

Egentligei... Egentlgien. Egenrelgi. Hm... Egenrtletgige. EGEGNELTIN. Gah! Egtnelgei. Eghegnleit. Egentelgien. Eger... Hrmpf! Egegneli... EGENTLIGEN. Så. Där satt den. Då kör vi:

Egwenfgelgi

Egentlgei

Egenl...

Men vaf...

Egegvlei

Ok, nu kommer jag inte ens ihåg vad det var jag skulle skriva. Det enda jag minns är att jag skulle börja meningen med ordet egenrtl... Egentlgie. Egenrgleigtn. Ja, ni fattar. Det där ordet.

Weekend Update

En helg i de småländska skogarna, en helg fylld med bilstereo-sing-a-long, en helg med god mat, vackert väder och lite regn. En helg med världens finaste Minimarket-jacka och ljuvliga Whyred-skor som känns som att stoppa ned fötterna i smör, en helg med lite lagom mycket romantiskt dravel, en helg med lugn och ro och tre lästa böcker, en helg helt utan TV, tidning och Internet, en helg av loppisletning, en helg med tio slitna LP-skivor för tio kronor styck, en helg med gott kaffe och kanske, kanske, blir det lite scones också innan helgen är slut. En promenad ska det bli också, ja minsann. Promenad och scones.

Sån var min helg, hur var er?

Comme des Garcons for H&M

- Villdutittapåminfinakavaj?
- Men... Det är ju hål i armhålan?
- Ja. Det ska vara så
- Ska det vara hål i armhålan?
- Ja
- Hål?
- Uhm... Ja...?
- I min värld är det något fel på en kavaj om det finns hål för andra saker än huvudet och armarna. Ska det verkligen vara hål?

Visst, väl?

Om man vaknar med migrän får man väl gå runt och sura hela dagen? Visst får man? Och visst är det en ren njutning för omgivningen med en person som går runt och surar? Visst är det? Och visst är det väl bara en bonus om hon gnäller lite också? Visst är det?

Phew! Tur för mig

Tisdagsbakelse

Ibland när det är tisdag suger allt så mycket att man bara måste ta fram lite bilder på bakelser. Eftersom bakelser är fint. Och gott. Och eftersom saker som är fina och goda faktiskt får allt att kännas lite, lite, bättre.

Just den här bakelsen åt jag i maj. Så ni vet.

Top Of The Pops

Det dröjde lite. Men jag har tänkt på det, lovar! Och nu när jag har gjort en lista för dagen kan jag ju lika gärna satsa på en till på en gång. Söta Lotta utmanade mig att skriva sju saker om mig själv.

Sju?

Men... Men... Det är ju jättemycket! Ju!

Vi ger det ett försök. Här kommer listan. Är ni beredda? Här kommer den. Nu:

1. Jag har en fixering vid att skriva listor av alla det slag. Gärna topp fem
2. Och eftersom jag även älskar blandband mer än.. ja, mer än väldigt många andra saker, har flera av mina kamrater jämfört mig med huvudpersonen i High Fidelity. Jag vet inte om jag känner mig helt nöjd med jämförelsen. Jag vet inte det, jag. Hrrrm.
3. Jag kan äta en hel flaska HP-sås vid ett och samma tillfälle
4. Jag är krukväxternas fiende no 1. Jag dödar till och med kaktusar hejvilt
5. Jag samlar på mumintroll, gummiankor och pez-figurer. (Det måste finnas en stödgrupp för sånt, visst måste det?)
6. Jag kan tappa andan av vackra bilder, en fantastisk klänning eller ett silverhalsband av Klara Eriksson
7. Just i detta nu finns det väldigt få saker jag skulle vilja ha lika mycket som ett par röda näbbstövlar. (Det skulle vara hundra miljoner då. Kronor, inte stövlar. Eller fler klänningar. Oh, klänningar...)


Sådärja. Mission completed.

Over and out!

Vad jag ska bli när jag blir stor

Ibland funderar jag på vad jag skulle jobba med om jag nu inte gjorde det jag gör. Vad sa du? Om jag har gjort en lista? Klart jag har!

1. Sångerska (Men bara om jag får ha en prickig femtiotalsklänning på mig då. Säg att jag får det...? Vad sa du? Talang? Måste man ha det? Pffft!)
2. Läkare (What can I say. Jag gillar vit rock och stetoskop)
3. Svetsare (Här har jag till och med kollat upp hur utbildningsmöjligheterna ser ut. På ärligt!)
4. Jurist (Fast det är klart. Jag gillar ju inte jobb där man måste ha kostym... Hm...)
5. Galen konstnär (Oh! Oooooh!)
6. Fotograf (My camera, my preciousssss)
7. Professionell cheerleader (It's a dirty job, but somebody's gotta do it. Yup)
8. Biografmaskinist (Nej, jag lider inte av klaustrofobi)
9. DJ (Music is my hot hot sex, som CSS sa)

Så. Nio alternativa karriärer. Bara sådär. Var börjar jag?

Sagan om stövlarna

Insåg just att jag velat ha röda näbbstövlar i två år nu

Två år

Två

År

Två år är jättelång tid

Men jag tycker fortfarande att de är för dyra. Sabla skitbajs också. Jag vill ju så gärna att sagan om stövlarna ska ha ett lyckligt slut

Årets sötaste video?

Ibland vill jag tacka gud för att jag är vuxen, men så kommer jag på att jag ju inte tror på någon sån

Så kan det vara. Men ändå. Fasen vad det kunde vara jobbigt att vara barn

Från och med nu:

Blir det INGEN mer tisdagspizza
Går vi (jag) till gymet en gång mer än vad jag hade tänkt per vecka
Går jag kvällspromenader i höstrusket. VARJE dag. Gnnn...
Ser jag till att ta morgonpromenad varje dag, inte bara de dagar lusten faller på
Blir det INGET mer godis
Blir det bara glass på lördagar
Ska jag alltid ha tråkiga saker jag kan tugga på i skrivbordet på jobbet
Säger jag nej till tårta. Oftast. Eller, ja... ibland i alla fall

Jag har inte råd att köpa en ny garderob, så nu ser vi till att jag kommer i den gamla istället

Jag tänker att om jag skriver planen här på bloggen så måste jag följa den

Jag ger den tio minuter

Max


Hur var det nu... Fanns det några kakor eller?

Mjau

Det är intressant att bli mött av en pratsam liten varelse som ska berätta om hela sin dag när jag kommer hem. Att han sedan prompt ska borsta håret på mig med sina tassar, följt av hysteriskt strykande mot ansiktet kompenseras väl av en varm och spinnande pälsboll i knät när jag bloggar.

Tompa

Efter att ha sett "Tropic Thunder" har jag återfått någon slags respekt för Tom Cruise

För visst känner ni igen honom...?

Sjukt upptagen ju!

Jag skulle vilja ha

1. en Anna Holtblad-kofta
2. en sammetskavaj, en sammetskavaj, mitt kungarike för en sammetskavaj!

Det vill jag visst. Johodå



P-S Som ni alla förstår lever jag ett mycket upptaget och spännande liv, när detta är vad som kommer ur tangenterna när jag väl sätter mig vid bloggen. Oh my... D-S

En lång och tämligen omständig förklaring. Men ändå

Det där med vikt dårå

Jag kände en flicka en gång som alltid hälsade med orden "nejmen va fiiin du är, har du gått ner i vikt?". Alltid. Man hann knappt säga hej innan meningen kom ut ur hennes mun. Varenda gång man sågs.

Den flickan hade inte ett riktigt sunt förhållande till vikt, varken sin egen eller andras.

När jag svarade:

"Nej"

"Vad menar du?"

eller

"Varför tror du det?"

så brukade hon se smått förbryllad och lite stött ut. För vad kunde vara en finare komplimang än att liksom antyda att någon gått ner i vikt?

Mitt eget förhållande till vikt ser inte ut så. Alls. Jag trivs bäst när jag kan röra mig ordentligt och när jag kan knäppa alla knappar i mina byxor. Jag trivs inte när kroppen känns otymplig att bära med sig och jag trivs inte heller när jag är för smal för att kunna hitta kläder som passar. Jag har provat båda, så här vet jag vad jag talar om.

Vikt är skit samma. Vikt är en siffra. Ibland kan man önska att man vägde mer eller mindre och ibland är det något man faktiskt ska ta tag i. Men lyckan sitter inte i två kilo upp eller ned, inte ens i tio kilo upp eller ned. Vad jag ville säga med det förra inlägget var bara hur sorgligt det är med de som tror så, de som är djupt olyckliga, som tycker att livet är skit och som tänker att om de bara vägde fem kilo mindre skulle livet vara fluffigt och mjukt med en doft av rosor.

För eventuell närvaro av fluff i livet har väldigt sällan med kilon att göra.