Är det normalt att fråga två människor från förr om de vill vara ens fejsbook-vänner, överrumplas av att de kanske eventuellt inte vill, bli sur, för att sedan plötsligt inse att man bara minns vem den ena man frågade var?
Ja?
Nej?
Kanske...?
Oh. Förresten. Det hela är naturligtvis rent hypotetiskt.
Naturligtvis.
Och det är som vanligt inte tjejen som skrivit brevet som är med i filmen. Nej, för hon ska istället ta och äta groteska mängder ost nu och tycka synd om sig själv för att människor hon inte riktigt minns vilka de är inte vill vara hennes låtsaskompisar. Stackarn.
Och jag är inte alls pinsam. Inte Pinsam.
Och med "jag" menar jag naturligtvis hon den där tjejen jag skrev om nyss, och ingen annan.
Nej.
* Och vem, jag undrar bara vem, vill inte vara kompis med mig? Va? Obegripligt ju.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag fortsätter gärna vara din vän iaf, även om det är på riktigt och inte på låtsas.
Stackars Missy. För vem vill inte vara din vän liksom? Om jag hade haft facebook hade jag omedelbums blivit din vän.
Miss E: Alla vet ju att riktiga vänner inte är lika bra som låtsaskompisar :-P
Johanna: Hahaha! Tack, vad söt du är.
Du har mig. Den enda vän som du behöver i hela världen.
Jag är ett kinderäggvän.... allt i ett liksom.
Hahahahahaaaaaaaa.... hahahaha... haha... ha-ha-haaaa...host-host... harkel.
Ehum...
Gulle dig, kära kinderäggvän :-)
Tror minsann att Miss UD gått över till den narcissistiska sidan...
Skicka en kommentar