I'm so tired (I haven't slept a wink)

Jag är trött. Trött. Trött. SÅÅÅÅ trött. Jag vill bara sova, men så fort jag lägger huvudet på kudden blir jag alldeles klarvaken. Jag har kommit fram till följande, fullständigt helt igenom rimliga, förklaringar:

1. Jag har sovit klart och nu är det dags att vara vaken. Dygnet runt. Alltid-alltid, always and forever*

2. Någon har preparerat min kudde / mat /dricksvatten / luft med något slags vakenhetsbefrämjande knark**

3. Det är normaltiden*** som messar med my brain


*Gäääsp*

Sova nu?




* Förklarar dock inte den överväldigande tröttheten...
** I wish. JAG ÄR JU TRÖTT! JU!
*** Finare ord för vintertid

Plötslig badrumsspegelrelaterad insikt

Jag har SJUKT mycket grå hårstrån.

S J U K T mycket!


Ville bara säga det.

Livet á la måndag

Satan i gatan vad trött jag är. Trött och sugen på smörgås. Trött och sugen på smörgås och påläggslös. Trött och sugen på smörgås och påläggslös och jag orkar inte gå ut och handla. Trött och sugen på smörgås och påläggslös och jag orkar inte gå ut och handla och det regnar ute.

Det är inte lätt, livet.

Åsa söker nytt hem

Hej!

Det är jag. Åsa-väskan.

Jag passar på att smyga in ett litet inlägg nu när Missy är upptagen med annat. Men jag får skynda mig, hon kan vara tillbaka vilken sekund som helst... Jag skriver för att jag är trött på det här, det var inte detta livet Åsa Westlund tänkte sig åt mig; att leva på en hylla i en klädkammare och aldrig få komma ut och röra på mig och se världen!

Visst, ibland kommer Missy in och tar ner mig från hyllan och tittar på mig. Hon brukar klappa mig lite och säga att jag är fin och underbar och vacker. Men det är ju bara ord. Ju!

Nej, jag har fått nog. Jag flyttar! Först måste jag bara hitta ett nytt hem.

Over and out.











UPDATE: Hejdårå! Nu flyttar jag!

Det är nog bara jag...

Ibland vältrar jag mig i modebloggar. Riktigt ordentligt. Inte bara de fina, genomtänkta och intelligenta varianterna, utan alla jag kan hitta. Hämningslöst. Jag kan snöa in totalt på modebloggar vissa dagar. Dagar när jag behöver tömma huvudet på jobb och annat som snurrar alldeles för mycket och alldeles för fort. Men efteråt känner jag mig alltid lite besvärad, lite smutsig, som om jag gjort något helt förbjudet. Men nöjd och tillfredsställd ända in i märgen.

Modeporr. Jag älskar det.

Min tjocka vän

Jag har en tjock vän. Hon säger i alla fall att hon är tjock. Jag vill hälsa på min tjocka vän. SJ vill inte att jag ska hälsa på min tjocka vän och tar hutlöst betalt för att låta mig resa. Till min vän. Som är tjock. Min tjocka vän säger att jag kan komma och hälsa på henne lite senare än tänkt. Kanske i januari eller februari? Då kommer hon att vara ännu tjockare, lovar hon. Jag har alltid önskat mig lite tjocka vänner, synd bara att denna tjockhet är tidsbegränsad och kommer att ersättas av barnskrik och blöjbyten till våren.

Attans.

Tips hitåt!

En vacker dag för sisådär tre månader sedan bestämde liten kamrat Pinglan och jag oss för en lekdejt, eftersom vi aldrig hinner ses. Och när vi väl ses är det alltid någon som har bråttom någonstans. Så. Alltså. Lekdejt. Det hela började storslaget, med planer om resor far, far away. Faaar, faaaaar away. Kanske till London eller Paris eller Hawaii (det sista var mitt förslag, btw).

Sedan tänkte vi till och tittade i våra plånböcker och sa istället att njae, mjae, men kanske en London-helg i alla fall?

Sedan sorterade vi våra femtioöringar och enkronor och sa att njae, mjae, men kanske en helg i Säffle i alla fall?

Sedan funderade vi över vart alla femtioöringarna tagit vägen och sa att njae, mjae men att kanske ska vi åtminstone träffas över dagen hemma i staden där jag bor?

Horribelt.

Vi är uppenbarligen dåliga människor som saknar planeringsförmåga totalt. Det hela är en smula pinsamt... Nu till saken: På lördag är det lekdejt och vi har inte kommit på någonting att göra. Inte. Någonting.

Tips anyone?

Bästa tipset belönas med... *trumvirvel*... tadaa! Min eviga tacksamhet. Så. Vad väntar du på? Sätt igång och tipsa nu!


Snälla...?

Listen and learn

"Mindfullness". Det nya svarta. For real.

Kanske ligger det något i det ändå? Kanske ska man försöka sätta sig och bara lukta på blommorna någon gång då och då? Det är så lätt att bara stressa igenom livet för att hinna med nästa sak som ska göras, och nästa, och nästa. Antingen man drivs av ambition- och duktighethetsnerv eller om man drivs av att allt är ju så roligt så det bara MÅSTE hinnas med, så blir det lätt för mycket.

Man får inte glömma att andas.

En liten flicka jag känner svarade stolt på en festinbjudan med orden "Nej tyvärr, jag har bestämt mig för att göra ingenting alls på lördag. Så det går inte". Det tyckte jag var fint (och tydligen även hon som hade festen. Heja henne!)

Nu ska jag sluta svamla. Se klippet istället!

Att göra: Slå sönder snooze-knappen

Väckarklockan ringer.
RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing!

Ringer, förresten? Ilsket tjuter, snarare. Min väckarklocka skrämmer skiten ur den mest härdade. Men inte mig. Nej, jag brukar lugnt sova vidare.

RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing! igen.

Varför ringer den igen??? Det är ju helg. Jag FÅR sova! Så det så. Sabla klocka. Muttermuttermutter... Jag ignorerar klockan, vänder mig och somnar om. Igen.

RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing!

Vänta nu. Det är ju inte alls helg. Det är måndag! Aaaaaah!

Torka

Det här är ett jättelångt inlägg. Jättelångt! Det kommer någon slags poäng på slutet, även om det kanske inte verkar så till en början. Lovar. Jag kan inte lova att det är värt att läsa hela inlägget, dock. Och jag kan inte lova att poängen på något sätt gör dig till en bättre människa. Eller mig, för den delen... Har du något bättre för dig tycker jag att du ska göra det. Kanske ska du passa på att ringa en vän du inte talat med på länge?

Vad nu? Är du kvar? Var vännen inte hemma? Nåväl. Då får du faktiskt skylla dig själv om du fortsätter att läsa. Jag har väl sagt att inlägget knappast kommer att göra dig klokare? Inte? Det kommer det knappast. Alltså, allvarligt nu. Diska? Städa? Nånting bättre måste väl finnas att göra?

Men om du envisas så.

Jag hade liksom hoppats att du skulle gett upp nu, att du inte skulle komma såhär långt i inlägget. Nu kommer du ju att inse sanningen. Ja, att jag absolut inte har något att skriva om idag. Ingenting. Nicht. Nada. Du ser, hade du låtit bli att läsa när jag sa till dig första gången så hade du haft säkert två minuter som du kunde använt till nånting vettigt (vad man nu hinner på två minuter... borsta tänderna?). Men nu är det försent.

Fotbeklädnadssnabbis

Jag inser ju att det var alldeles för länge sedan jag skrev om skor, så här kommer en kort update:

Jag drömmer fortfarande om röda näbbstövlar, jag önskar att det stod ett par "Grace boots" från Hope i min hall, jag fantiserar om ett presentkort på B-store i London, jag vill ha nya sneakers och jag har återfunnit mina ganska-fula-men-ack-så-sköna curlingkängor igen (halleluja!).

Over and out.

Tydligen inte

Saker som inte är helt ok att säga:

På fest, med munnen full av chips: Nej, jag tror att jag håller på att tjocka till mig lite!

Till småbarnsföräldrarna som inte sovit på tre veckor: Jag funderar på det här med barn. Det verkar schyst att få vara föräldraledig.

På After Worken: Hur mycket gratismat tror du att man kan få plats med på den här yttepyttelilla tallriken? Vad tror du händer om jag försöker ta liiite till?


Kanske ska man träna lite på det här med att vara klädsamt tyst.

Kanske.


UPDATE: Obs! Obs! Detta är saker som kan vara relativt olämpliga att säga och det är inte saker jag skulle säga. Inte då. Jag skulle väl aldrig... INTE då! Om det är någon som missuppfattat och tror att jag går runt och säger så dumma saker så... har du visserligen rätt, men just det här har jag inte sagt. Inte idag i alla fall.

Zen

Nej, nu får vi alla ta och vara lite glada igen. Så det så.

Grrrrrr

Attans då. Fortfarande arg. Jäkla PMS.

Jag försöker projicera ilskan. Bra idé (Jag: Du är för smart du! Jag igen: Jag vet!). Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara arg i synnerhet? Nej, just det.

1. Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara sur på den dumma busschauffören som ville visa mig hur man använder sitt månadskort ("såhär gör man vet du inte det och du har väl inte mer än ett kort i fickan för det går ju faktiskt inte lilla vän"), jag muttrade något halvt ohörbart om att jag minsann åker buss nästan hela tiden. Ja, jag hinner faktiskt knappt vara på jobbet, så mycket buss åker jag. Ungefär. Nästan i alla fall.

2. Varför bara vara arg i allmänhet när man kan vara lite småirriterad på kulturtanterna som kommenterade en underbart fin scenografi med orden "En toalett? På scenen? VAAAD ska den göra där? Nääe, jag förstår verkligen inte? Har de inte hunnnit städa?" för att sedan fortsätta att prata om vilken av stadens kulturinstitutioner som hade bästa utbudet av snacks. (Tydligen var det Göteborgsoperan, som hade en "uuunderbar trekantssmörgås. Och jag som inte ens tycker om trekantssmörgås, nej men den är LJUVLIG!" Jaha.)

3. Varför bara vara arg i allmänhet när man... när man... när man...? Nähä? Inte?

Jag kommer inte på något mer att vara arg på och det känns ju lite pinsamt. Torftigt, if you will. Jag önskar jag kunde komma på bättre anledningar att vara arg än de ovan. Jag väljer att tolka det hela som att jag är zen, väldigt zen. Zen med en gnutta PMS.

Istället för musik: Förvirring

PMS. Tre ynkliga små bokstäver och en hel person alldeles fylld av ilska, svullenhet och gråt. Ibland önskar man att man hade en anledning, något påtagligt att skylla på. Då kan man förstrött leta lite i filmhyllan* och plocka ner "The Notebook". Sedan sätter man sig i soffan med sitt storpack näsdukar och sin kopp te och bara buuuuuuäääääääeh... Neeej, jag skojar bara. Men visst är det skönt att få HATA lite ibland. Att få utlopp för alla sina aggressioner. Åh, vad jag hatar den filmen. Från djupet av min själ. Vidrig liten sak**.

Fast nej, jag tror ändå inte att jag nånsin vill se den igen. Hellre kinesisk vattentortyr alla veckans dagar *ryyys*

Här kommer istället något heeelt annat; en scen ur "Mystery Men". Fantastisk film! Och ganska så barnslig.

Mitt PMS-jag påminner faktiskt inte-så-lite om Mr Furious.



* Om man har någon. Jag har en filmlåda, men det låter inte alls lika bra...
** Jag har förstått att det finns de som tycker om filmen, som tycker att den är fin, sorglig och en hyllning till kärleken. HUR TÄNKER NI? Snälla, berätta!

Allt är Postens fel. Jo minsann

Idag kom bokpaket med kurslitteratur på Posten. Attans. Innebär detta att jag inte längre kan sitta och läsa Tillsammans är man mindre ensam i soffan med en kopp te utan dåligt samvete för att jag egentligen (EGENTLIGEN) borde läsa kurslitteratur?*




* Jag tror att svaret är: Ja! Ja! Jaaa, för bövelen! Skyll dig själv när du fått för dig att du ska plugga och jobba samtidigt! Hur tänkte du egentligen? Ditt nöt!

Det är inte alltid jag är överens med mig själv när jag för mina inre monologer.

Dirrrty

Jag står fast vid att jag egentligen inte gillar Facebook. Inte EGENTLIGEN. Ok?

Men jag har precis suttit och surfat runt bland ansiktsbokarna och upptäckt både det ena och det andra. Jomen. Nyfiken i en strut, det är jag. Jag har fascinerats över valet att lägga ut en bild på sig själv i bar överkropp. Inoljad. Men förmodligen är jag bara avundsjuk? Jag har funderat över vilken typ av relation man kan tänkas ha till 422 personer som kallar sig ens vänner (förmodligen är jag bara avundsjuk), jag har upptäckt yrkesval jag aldrig hade gissat (förmodligen är jag bara avundsjuk) och sist, men inte minst, har jag skrattat åt mustascher som inte fanns för tio år sedan (förmodligen är jag... vääänta lite nu...). Fast... ok, lite roligt är det. Speciellt den inoljade biten.

Nu känner jag mig smutsig. Som om jag har tjuvlyssnat på ett samtal jag inte borde hört, som om jag läst någon annans post, som om jag sett saker jag inte borde se.

Och där har vi det. Anledningen till varför jag och Facebook inte riktigt kommer överens trots allt.

Inte kort men fint

Idag har Casey Dienel både sjungit och spelat i min iPod. Det tyckte jag var fint av henne.

Helgen i korthet

Igår kunde man se Yours truly dansa loss i en liten glädjedans inne på Tjallamalla i Malmö efter att hon upptäckt hundrakronorslådan vid dörren, och strax därefter sorterat ut två Bea Szenfeld-blusar som fick följa med henne hem.

Och med detta sammanfattas helgen.

R.I.P

Den enda tidningen som jag brukade läsa från pärm till pärm har lagts ned. Det känns lite sorgligt. Det har visserligen gått utför alltsedan Jane Pratt själv lämnade tidningen, men den har fortfarande varit bättre än alla tidningar med

1 - nästan jobbigt hippt mode. Jag vill inte behöva känna mig gammal och fel vid tjugoåtta års ålder
2 - jobbiga sexspalter ("så tillfredsställer du alla i din omgivning på alla sätt som tänkas kan")
3 - reportage som bara får dig att känna dig obekväm ("så tillfredsställer du alla i din omgivning på alla sätt som tänkas kan")

Nu tycker de att jag ska läsa Glamour istället. Vet ni vad? Det kan de fetglömma

Stieg Larsson, släng dig i väggen!

Jag har börjat läsa en alldeles underbar liten bok. Jag började idag när jag ändå skulle sitta en stund på cykeln på gymmet. Sen gick jag på passet jag egentligen var där för. Sedan tänkte jag på att "cykelochbok" är en synnerligen bra kombination, och styrde stegen tillbaks till cykeln. Och fortsatte. Och sen fortsatte jag lite till. Fatta vilken kondition denna underbara lilla bok kommer att ge mig!!!

Problemet är att jag inte vill att den ska ta slut, så jag försöker ta en paus från boken och titta lite på TV.

Men den ligger här på bordet och gäckar mig...

Hm...

Nej, om man skulle ta och läsa lite...?

Hjälp mig alla snälla rara synska människor där ute!

Jag brukar bjuda på mitt allra ondskefullaste hånskratt när mediala förmågor kommer på tal. Synsk? Pffft! MOAHAHAHAHAHA!!! Men nu börjar jag ångra mig. Varför? undrar ni nu med spänd förväntan (johodå!)

Jo. Såhär:

I somras köpte jag en alldeles FANTASTISK T-shirt. FANTASTISK! Jag vet vad ni tänker; hon är både mogen och gör strålande investeringar. Sedan la jag den i hallen. Varför? Bra fråga. Sedan la jag den någon annanstans. Var? Ännu en bra fråga. Igår började jag leta efter mina halvfula men ack så underbara curlingkängor, eftersom det börjar bli dags att klä på sig lite varmt. Men var är de? Ännu en mycket bra fråga.

Så om du sitter med dina mediala förmågor påslagna vore jag evigt tacksam om du kunde upplysa mig om var ovan nämnda saker befinner sig i detta nu. Jag lovar att aldrig, aldrig mer skratta åt människor som säger sig vara synska. Jag lovar. På heder och samvete. Deal?



Jag kanske kommer att fnissa lite, men bara väldigt lite...

Jag vill ju bara vara snygg, smart och spirituell. Ska det vara så sabla svårt?

Jag vill så gärna säga något klokt. Men det blir mest bara dumheter när jag försöker. Och fel, oh så fel. Och ofta, oh så ofta. Ibland förvånar jag till och med mig själv (jo, det är sant!) Överallt, mest hela tiden, lyckas jag. Jag försöker se det som en tillgång; att jag är en mycket flexibel person som kan nyttja min förmåga att häva ur mig de mest obegripliga dumheter i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Speciellt de gånger jag verkligen vill ge intryck av att vara både trevlig och klok (vem försöker jag lura? Hahahaahahahaaa!)

Men som sagt. En tillgång. Påminn mig om att upplysa chefen nästa gång det är dags för utvecklingssamtal

En sak i taget

Helt plötsligt regnar* det spontana förslag på trevligheter av olika slag. Nu gäller det bara att jag börjar ta med mig mobilen/slå på mobilen/höra mobilsignalen också.

Men trevligt är det!



* Nåja. Mer som ett kort och mycket stilla duggregn. Men i alla fall!

Why, oh why?

Varför har pappan i "Svensson, Svensson" en likadan dator som jag? Det känns lite jobbigt.

Roligast idag

Kan man bli tjock av tomma vuxenpoäng?

Bland vännerna händer en massa vuxensaker. Graviditeter (bara en är officiell, än så länge, men jag har mina aningar), förlovningar, hustittningar, you name it. Jag blir lite nervös och tänker "Yikes, måste man börja bete sig som sin ålder nu...?"* Men sen kommer det, stunden jag inser att det kanske inte innebär några större personlighetsförändringar. Vuxenpoängen är kanske inte så fyllda med vuxenhet ändå? Stunden när en av de nyförlovade säger "Vaddå? Vi behöver väl inte gifta oss nu? Vi är ju bara förlovade?" med en synnerligen frågande min, och när en av de gravida kamraterna besviket förkunnar att hon är sugen på sprit.

Helt plötsligt inser jag att de pubertala dragen inte försvinner bara för att någon tänkt bli fru eller mamma. Och plötsligt blir det lättare att andas igen.



* Snälla, hjälp mig. Hur bör en 28-åring bete sig? Har inte den blekaste

Hurtbullar of the world unite

Nyss hemkommen från tre timmars jättelångpromenad, för en liten fika innan det är dags att gå och träna. Hurtigt värre. Ville bara delge er. Yup. Känner ni inte riktigt det dåliga söndagssamvetet nu? Det där som kommer fram när man knappt orkat resa sig ur soffan på hela dagen?

Men vi vet ju alla hur det kommer att sluta, eller hur?*




* Rätt gissat. Framför TV:n med ohälsosamma mängder glass och/eller godis. Ah.

Anledning till oro? Ja? Nej?

Bör man bli orolig när Sambopersonen säger "åh, du är så söt när du sitter där och kramar datorn!" i tid och otid?

Nymålat!

Man går upp tidigt en lördagmorgon för att sitta på föreläsning hela dagen och när man kommer hem har Sambopersonen målat taket i hallen med ett synnerligen gott resultat*.

Vad jag funderar över nu är vad som skulle hända om jag lämnade honom ensam hemma en vecka eller så.

Det tål att tänkas på.



* Tydligen ska tak vara vita och inte gråmönstade. Minsann, om man inte lär sig nya saker varje dag

Dilemma

Om man går och köper en halvlitersbytta av Lejonet och Björnens marängsvissglass och det när man kommer hem visar sig inte alls vara marängsvissglass i förpackningen utan vaniljglass och klockan är tjugo i elva, hur gör man?

1. Man lägger in glassen i frysen och går tillbaka affären med den i morgon för att reklamera
2. Man blir lite småsur
3. Man dränker glassen i chokladsås och äter upp den i alla fall

Do tell. Det finns de som undrar

Extra! Extra! Ilandsproblemen når nya bottenrekord!

Jag vill också gå på födelsedagskalas på Wardrobe, jag vill också reashoppa på Shopaholics showroom, jag vill också gå och plocka bland kläderna på Tjallamalla (även om jag, ärligt talat, drabbas av förvirringspanik när jag väl är där...), men mest av allt vill jag också få botanisera på Bazoueiras utförsäljning.

Nåväl... Vad är väl en bal på slottet? Min dröm om en klänning från "Drottningen av Saba"* får nog fortsätta att vara en dröm... Suck



* Nej, nu får ni faktiskt googla själva. Jag orkar inte klistra in fler länkar...


UPDATE: Efter att ha varit inne en sväng hos Tinnitussan vill jag shoppa på Body Shop på Götgatan också. Så ni vet. Nu vet ni. Jag ska gå nu...

Plösligt händer det

Jag sitter i bilen

Jag kör

Jag kommer ner på infarten till motorvägen

Jag ska till filen längst till vänster. Det blir... vänta nu... fjärde filen härifrån? Skojar du? Hur...? Jag tar ett djupt andetag. Jag blinkar, svänger, blinkar, svänger, blinkar, svänger, blinkar, svänger

Det är först fem minuter senare, när jag kommit ut ur stan, som jag inser att jag inte fick panik. Sååå, tänker jag och gör en mental notering. Det tar alltså tre år från körkort till panikfritt massfilbyte i rusningstrafik. Minsann

Stanna... jag vill av! eller Mera! Mera!

Det är mycket nu. Allt går så fort och det är jobb och människor och möten och läsa och möten och människor i ett. Men det är bra. Men det är mycket. Men bra. Men mycket.

Jag gillar mycket, även om man blir lite yr emellanåt.

Alltså

Idag riktigt sprutar visdomen ur öronen på mig*. Jeeez... Akta er så ni inte blir alldeles nedkladdade med visdom, det kan vara svårt att få bort. Har jag hört.

* Scrolla

Gah!

Idag plattade jag mitt hår med plattång. Sådär som man ska göra när man plattar håret, men aldrig orkar. Ni vet? Sektion för sektion. Noggrannt.

Sedan gick jag ut i den fuktiga Göteborgsluften och kunde riktigt höra ljudet av hår som krullar ihop sig.

"Vvvvvvvvvvvvvvv" sa det. Jo, faktiskt.

Jaha, tänkte jag då. Jaha (igen). Det var tolv riktigt dåligt använda minuter, tolv minuter av mitt liv som jag aldrig får tillbaka. Kan man reklamera tid? Eller sitt hår? Och vart vänder man sig? Kanske är det inte håret, utan plattången? Kanske?

Hjälp...?

Note to self no 3512

Stövlar är som frukt.

Ibland kan ett par stövlar behöva mogna i garderoben. Ett år eller så brukar vara lagom. Så ni vet.