I den här staden finns en tunnel som förbinder själva staden med den världsberömda ön Hisingen. Om man istället för att köra in i tunneln svänger av mot centrum händer något konstigt. När man kommer runt den lilla gräsplätten som tror att den är en rondell -fast inte- får man se
kaniner.
Inte en kanin, eller två. Nej mängder med kaniner. Massor med små och stora, korta och långa. Kaniner. Minst ett tiotal åt gången. Oftast fler. Uppemot... fyrtio? Det skulle kunna vara någon slags harar också. Men många är de.
Jag skojar inte.
Nu undrar jag varför ingen annan verkar ha sett dem? De är liksom svåra att missa och de har cruisat runt där ett bra tag nu.
Eller så håller jag på att bli galen.
Trevligt-trevligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
14 kommentarer:
Åh! Det här ska jag berätta för B. Han brukar alltid säga "Vet du vad, vi har på tok för lite djur hos oss".
(ungefär så.. fast han använder egna ord)
Ni kan säkert få låna en eller två. Eller trettiofem.
Om det nu är så att de verkligen finns på riktigt och inte bara i mitt huvud.
Eh...
Egentligen räcker det med två kaniner. De brukar ju liksom bli fler rätt fort.
Vad har du mer i ditt huvud?
Det ena och det andra. Lite av varje.
Men mest kaniner.
Haha kaninerna brukar ha konferens om nätterna i mitten av min lokala (göteborgs) rondell också, alla rävarna har väl tyvärr omkomit i trafiken eller emigrerat.
Tänkte bara lugna dig med att kaninerna finns inte bara i ditt huvud. Jag har sett dem där också, många gånger.
Vet inte varför de har bestämt sig för att bo där, känns lite...farligt...och samtidigt lite...trist!
De finns i verkligheten dock!
Det står om kaninerna i GP idag!
För ca 15 år sedan skrev jag en diktsamling om just kaniner. Och japp - det var lika psykotiskt som det låter - jag lovar:-) Pussåkram förresten - min dator håller på att haverera och därav min frånvaro!
Lisa hann före med på sidan 90 i GP finns det en artikel om kaninerna :-)
Den tjocke konsulten: Vem hade trott att kaninerna skulle överlista rävarna?
Linda: Phew! Jag var riktigt orolig där ett tag...
Lisa: Måste kolla genast!
Smartasmia: Såå? Kaniner minsann? Skönt att få lite livstecken från dig :-) Kram!
Miss Upsey Daisy: Ska genast gå och läsa den :-)
Det mest lustiga är inte att det fnns kanner, för det finns det massor. Utan det som är, är att det troligtvis e' olika släkten på olika gräsplättar. Undrar hur de gör för att undvika inavel. Eller det kanske är det som gör att de inte blir för många. Typ "kom nu ketchup, så går vi", eller inte. :D
Vi har ett kanintillhåll i Stockholm också. Mellan två vältrafikerade vägar...
Djurrättsaktivisterna matar dem på nätterna och stadsförvaltningen skjuter av dem på dagarna. Läskigt.
Jenny P: Och nu när jag läst in mig lite på det hela undrar jag hur snubben som släppte ut sina tamkaniner i naturen för tjugo år sedan känner idag. Så mycket att fundera på! :-P
Lilla Duktig: Läskigt, indeed.
Det är inte bar vid Tingstadstunneln som det bor kaniner. Även i Gamlestan har jag hört från hyfsat säker källa.
Det bodde en röd kaninfamilj vid Olskroksmotet förra året, och då var det bara viltfärgade vid tunneln. I år har jag faktiskt sett att det bor röda och rödbruna vid tunneln och de vid Olskroken har fått viltfägade ungar så något slags sätt att komma till varandra har de nog.
Jag åker den vägen till jobbet varje kväll och varje morgon och räknar dem varje gång. Förra året brukade jag komma upp i femton som flest, men i år är det närmare 40-45 (de är för många för att hinna räkna från en förbisusande buss).
Jaja. Skönt att det är någon mer än jag som intresserar sej för de små liven.
Skicka en kommentar