Visst. Och om tjugo år kommer vi att hylla asbestens egenskaper. Lovar.
Vi gör framsteg, det gör vi. Mänskligheten. Och ibland känner jag mig så väldigt gammal.
Nej,om man skulle ta sig lite blå läsk kanske.
UPDATE: Ok, jag ljög. Jag har ingen blå läsk hemma. Men jag har blått godis. Yummy!
9 kommentarer:
Snart är det väl dags att ses igen under dimmiga former.
Det är din tur att bära den stolta men ack så vingliga fanan.
Du vet den jag bar sist vi sågs.
Glöm inte att radioaktivitet är rena hälsokällan!! :D
Klar nostalgitripp med Vira blåtira. Det var tider det. Vad hette de andra? Krusbär någonting? Gelehallon?
Hmmm...
Nuförtiden är det tydligen den röda färgen som är farlig. Rött är det nya blogg höll jag på att skriva, blått menar jag.
och annie: Krusiga Kruse. typ..?
Miss Upsey Daisy: Fana och fana. Jag tyckte mer det liknade en livboj. Men jag kan ha fel...
Annie PD: Halka Banalka har jag för mig att en hetta. Men det fanns ju fler. Ah, those were the days...
Yeh-Yeh Girl: Rött är indeed det nya blått... Men jag tror inte en sekund på att det blå färgämnet plötsligt skulle ha gått och blivit ofarligt. Bah!
ho ho, vilken nostalgitripp! min bror och jag drack alltid vira blåtira på filmstadens fik innan vi gick på bio med mamma :D
Heja Vira Blåtira!
Jag har minnen av hur jag som barn blev mutad med en "Gulp" för att föräldrarna skulle få traska runt ostört på någon gårdsauktion i Norrland.
Strange...
Vad har Vira Blåtira för smak egentligen? Jag vill minnas att det enda man kunde urskilja smakmässigt var att det smakade läsk. Varken mer eller mindre, stämmer det?
Mer färgämnen åt folket:-) Och alla överaktiva barn. Och mig. Då.
Caravaggio: Du har rätt. Läsk som smakar läsk. Vad ska de hitta på härnäst?
Smartasmia: Hurra! ;-)
Skicka en kommentar