För att man aldrig kan få nog av rosa

Ok, jag lovar.

Inga fler variationer på samma gamla blomster. Det här var sista.

På ett tag.

Men visst är det något alldeles särskilt med de rosa fluffiga molnen till körsbärsträd så här års?

Orka!

Är jag den sista att deklarera?

Jag måste tydligen räkna ihop flera, flera, siffror och skriva in på rätt ställe. Orka liksom, säger jag och skjuter på det en aning till.

Mer blommor, mindre rosa

Jag är pollenallergisk.

Jag försöker låtsas att jag inte är det, men det fungerar inte helt tillfredställande.

Så jag längtar till sommaren i stället. Sommar är fint. Nästan lika fint som Klara Erikssons fina halsband. Eller om det var tvärtom. Då och då undrar jag för mig själv varför det inte bor runt min hals. Obegripligt är vad det är.


Bilden ovan är från LODs Collection no 1 och tjyvad härifrån.

Ännu mer rosa

Om man inte har något bättre för sig en måndagkväll kan man ägna sig åt att förvandla en fin omanipulerad bild till en sötsliskig åttiotalsdröm.

Sedan kan man fnissa lite för sig själv.

Jomenvisst ser ni.

Jag har uppenbarligen för mycket fritid. Jeez...

Mer rosa till folket!

Jag tröttnar aldrig på att fotografera körsbärsblom

Helgens eskapader

Helgen har tillbringats i Dalarna, tillsammans med två fina brudar.

Det är fett exotiskt i Dalarna.

Man kan gå fina skogsvandringar. Man kan ligga i gräset och läsa glossiga magasin och dricka kaffe. Man kan gå promenad och titta på fina hus. Man kan dricka vin och prata strunt. Man kan såväl köra raggarvarv på byn som att åka på guidad visning av grannbyn med tema "pinsamheter från förr" (det senare var mycket uppskattat av undertecknad. Grannbyn fick, så att säga, en helt ny dimension).

Dessutom såg vi en älg!

Jodå.

Dalarna är det nya svarta.

Inte något alls faktiskt

Jag har ingenting vettigt att skriva idag. Tänkte bara delge er det. Så. Då var det klart.