Varför denna dag ändå sög

Jag passerade en olycksplats på vägen till jobbet och kunde inte sluta tänka på den hopknycklade lilla saken som en gång varit bil på hela dagen. Jag jobbade jättehårtlänge. Jag kom hem för sent för att hinna gå och träna. Och för att hinna till Posten med lite saker innan de stängde. Det enda som fanns hemma var lite bröd som en gång varit gott men som nu, let's face it, var ganska äckligt. Min hud är så torr att jag börjar tro att det är något slags dåligt skämt, sabla kyla! Det är kallt, sabla kyla! Jag fryser, sabla kyla!

För att se den positiva sidan av dagen så är Minimarkets underbara svarta jodphurs som fanns till fint pris på Très bien shops rea slutsålda i min storlek, SÅ JAG BEHÖVER I ALLA FALL INTE KÖPA DEM. ÅH SÅ BRA.

Nu ska jag sova. Gonatt.

Picture Perfect

Jomendetärsåatt... Jag har en fotoblogg också.

Jag tänker att om jag tipsar om den här så blir jag automatiskt bättre på att uppdatera den. Bra tänkt va?

Premiär

Det är aldrig för tidigt att börja äta semlor. Som en liten bit av himlen, I tells ya.

Fulltankad

Jag tänker väldigt mycket när jag är ledig, har jag insett. Huvudet är alldeles fullt med ord och tankar om allt möjligt.

Det är nästan så att det ska bli lite skönt att börja jobba igen på torsdag. Men bara nästan, mind you.

"What is in a name?"

Idag funderar jag över det här med efternamn. Jag har skrivit om det förut ett par gånger, vill jag minnas. Att jag funderat över det. Efternamn. Och om man ska ta och byta. Och om något av ens identitet sitter där, i namnet. Och om det spelar någon roll.

Djupt filosofiskt, på det hela taget.

Mitt eget efternamn är en smula krångligt, högst ovanligt och börjar på en besvärlig bokstav. Det är inte utan att man börjar fundera på om man verkligen ska heta ett sådant namn, när man aldrig ens varit särskilt förtjust i det.

Man kan ta sin makes namn, ett nytt namn eller ett släktnamn. Eller behålla det gamla. Klurigt. Mina funderingar handlar mest om att ta ett släktnamn. Det skulle få mig att framstå som en nittiotreårig finsk liten dam och det skulle kännas ganska trevligt, tänker jag. Att det sedan inte direkt verkar finnas någon släkting som heter det längre ser jag mest som en bonus - Namnet skulle bli mitt och bara mitt*.

Tål att tänkas på.




* Nåja. Birthday punkt se berättar för mig att det finns runt tvåhundra personer i landet med detta efternamn, till skillnad mot de ynka tjugotre som heter som jag.

2 januari 2010

- Fasen också. Det har gått två hela dagar på det nya året, och jag har inte fotat något än.
- Jamen då får du göra det nu.
- Nu? Ok.

2010

Varje år kring nyår går jag runt och nynnar på Marit Bergmans fina "This Is The Year". Prova ni med.