Konstruktiv måndag

På en vanlig måndag kväll kan man...

Träna
Promenera
Städa
Diska
Vattna blommor
Skura
Tvätta

Eller så kan man bara sätta sig i soffan, vräka i sig absurda mängder apelsinjuice och mackor med cream cheese medan man stirrar på teven med tom blick

Oh yeah

UNTZ UNTZ

En del människor tycker om att gå ut. Längtar efter sena nätter med svettiga dansgolv, drinkar och "UNTZ UNTZ"

Jag är inte en av dem

Alls

Men jag vill oh, så gärna vara det. Jag vill! Jag vet att det kan vara alldeles fantastiskt roligt med dansgolv sena nätter. Visst vet jag det. Och i mitt huvud är det alltid roligt! I mitt huvud är det inte varmt eller dyrt, det är inte trångt. I mitt huvud är jag inte trött och ingen lägger sina äckliga händer på min rumpa. Och i mitt huvud fiser ingen.

I mitt huvud, alltså

Nej, jag är nog mer en dricka te och se dålig film-person. Jag är nog mer en somna framför TV:n-person. Jag är nog mer av en sitta och prata strunt på en PUB och gå hem tidigt-person. Jag är nog mer av en ta långa bad och läsa tjocka böcker-person

Men i mitt huvud går jag ut och dansar varje helg

Så ni vet

Snart tre eller snart trettio?

Om jag fick välja skulle alla mina kläder vara gammelrosa

Så ni vet

Ro hit saxen, för bövelen!

Imorgon är det dags

Varför är det alltid likadant?

(Hurdå? undrar du nu. Ja, vi kommer till det. Strax. Lovar)

När man nyss klippt sig känns det, tja, riktigt bra ett tag

Sen okej

Okej

Okej

Fortfarande okej

Okej

Jodå, det är okej

Tills plötsligt en dag när man vaknar och skrämmer slag på sig själv med den egna spegelbilden.

Man borstar, fönar, sliter och drar och hoppas att det på något sätt ska få håret att åtminstone likna en frisyr. Men icke. Man ger det ett par dagar. I ren desperation fortsätter man med fönandet, tvättandet, dragandet och slitandet i någon slags fåfäng förhoppning att en klippning inte behövs.

Tills så en torsdag när man inte står ut längre och är beredd att sälja ett organ eller två för en klipptid ASAP.

Så. Imorgon är det dags.

Jag hoppas på att få behålla samtliga organ intakta.

Charmed, I'm sure

Jag har en väldigt söt och bra och god vän, som alltid säger otroligt gulliga saker till mig. Hon upplyser mig om hur bra jag är och ljuger ihop allt möjligt snällt för att göra mig glad. Man vet nästan inte vart man ska ta vägen.

Jag svarar med att gnälla. Och möjligen muttra något osammanhängande. Men mest gnäller jag nog ändå. Charmigt.

Slutsats: Gnäll är det nya svarta. Och det är dessutom otroligt charmigt.

That's my story and I'm sticking to it. Yup.

Google-ism

Hon hade sökt på allt från klänningar till macro objektiv, allt från hjärnans anatomi till Camilla Norrback, allt från cirrusmoln till intressanta böcker.

Och plötsligt tycktes det som att det inte fanns något mer att googla på

Varför man bör gå till Pustervik på torsdag?

Rosie Thomas

Därför

Dröm en liten dröm om mig

Jag tror att Zooey Deschanel måste vara sötast i hela världen.

Och jag tror att Erin Fetherston gjort de vackraste klänningar jag sett. När jag var i New York hittade jag en underbar gråsilvrig sak på en second hand-butik och började nästan gråta för att den var i fel storlek.

Vad kan jag säga. Jag är ytlig.

Presentation

Någon sa:

När man läser din blog förstår man inte vem du är

Inte?

Dåså. Jag kan berätta.

Naiv
Kort
Tyst
Pratsam
Livrädd
Skuttig
Trött
Frusen
Envis
Ambitiös
Lat
Förtjust
Kär
Närsynt
Lustighårad
Klänningstokig
Medveten
Tankspridd
Träningsnarkoman
Laktosintolerant
Glassälskande
Nyfiken
Vetgirig
Butter
Melankolisk
Intresserad
Förvirrad
Kobent
Knäppknäad
Torsdagstrött

Ungefär så.

Kort rapport

Torsdag
Trött

Och jag har fortfarande inte kommit på vad jag ska klä ut mig till på maskeraden

Förmodligen nåt dötrist
Och tråkigt
Och... alldeles... alldeles... UNDERBART

Eller inte

Dilemma

Jag ägnar mycket tankeverksamhet åt ett oooooh så viktigt problem just nu: En maskerad med tema TV. Tema. TV

Uh

Jaha?

Först tänkte jag: Bolibompadraken!
Sedan: Teletubbies!!!

Men så insåg jag att det där med en Teletubbieskostym verkar hiskeligt krångligt. Hur åker man tåg i en sån? För att inte tala om toalettbesök? Så jag har tänkt och tänkt. Och tänkt lite till Och jag har kommit fram till några alternativ, som bara suger något mindre än de andra.

De jag kommit på är:

Marge Simpson
Blossom
Carrie i Sex and The City
Yvette i Allo´Allo´

Tråååkiiigt...

Sambopersonen tycker att jag ska gå som:

Radar i M.A.S.H
Andy eller Lou i Little Britain
Dame Edna
Mork i Mork and Mindy

Alltså... Nej

Jag behöver hjälp

For real

Åtta grader varmt och jag längtar till New York

New York. Den vackraste staden
Göteborg. Åtta grader varmt

Bajs också

Jakten

Jag är på jakt

Om min jakt vore film skulle den vara lite för lång och ganska tråkig. Den skulle vara färglös och kanske tysk. Den skulle inte ha någon tydlig upplösning och inget slut. Den skulle bara fortsätta och fortsätta. Och jag tror att dialogen skulle vara tämligen torftig. Filmens titel skulle säga allt och ändå försöka vara lite mystisk. Den skulle vara "Jakten på den ultimata tygväskan"

För var hittar man en sån? En Ultimat Tygväska? Med något fint tryck? Som får mig att le inuti?

Just nu stoppar jag ner allt som inte ryms i en alldeles vanlig handväska i ICA-kassar, men det känns ju så urbota tråkigt. Och dumt. Så det kan man inte fortsätta med

Nej

Jakten fortsätter

Kompis

Jag har en liten kompis i min väska

Han bor där, bland ludd och nycklar och hårband
Han säger till mig att knöla ned honom och bära med honom vart jag går

Jag lyder. Och får med mig en kanon hem

Där ser man

Fullt med trams och... tyll?

Mitt huvud är fullt med YTA

Fullt med tankar på Vackra Foton (Lina Scheynius)
Fullt med tankar på Vackra Kläder (Alexander Wang, Ylva Liljefors, Dallin Chase)
Fullt med tankar på Vackra Ord (Tove Jansson, Samuel Beckett, Nicole Krauss)
Fullt med tankar på Städer Att Drömma Om (New York, London, Amsterdam, Paris)
Fullt med tankar på Vackra Ting (en bisarr svart porslinskanin, Stockholms-scarfen från Svenskt Tenn).

Var ska jag då stoppa allt det där jag borde tänka på?

Kan jag lägga det i fickan så det är nära till hands? Så kanske jag snabbt kan plocka fram det om jag plötsligt har lite plats över i tankarna för det igen?

Pssst!

Hjälp mig gärna att rensa ur garderoben, genom att ta en liten titt här

Det var bara det jag ville säga :-)

Från dörröppningen

Ibland när man trampar runt bland bloggar känns det som man smugit sig in i dörröppningen i någons hem och bara står där och tjuvkikar på vad han håller på med. Eller hon. Och man är alldeles tyst och liksom bara tittar och lyssnar och tar in. Och det känns nästan lite fult.

Men ibland säger man hej, bara så han ska veta att man står där och lyssnar. Eller hon.

Internationella klänningsveckan?

Den här vecka är det klänningsvecka. Det betyder att man har klänning på sig alla dagar och olika klänningar varje dag. För att det blir roligare så. "En klänning om dagen håller doktorn borta", var det ju någon som sa (joho! Det var det visst!)

Veckan i klänningar:

Knallgul 60-talspinglaklänning
Gråsvart säck-och-aska-ekologisk-bomulls-klänning
Lilla huset på prärien-klänning
Alice i underlandet-klänning
Mysdressklänning

Five down, two to go

Helt normalt ju

Note to self: Tema födelsedag

Endast två veckor efter den stora fetångestdagen som också brukar kallas födelsedag börjar jag tänka på nästa år. Den stora tre noll. Och hur man kan fira, med kanske fest och kanske glam och kanske gamman. Och jag tänker ballonger och bubbel och godispåsar. Och jag tänker att jag inte förstår mig på mig själv, att jag inte begriper mitt eget resonemang.

För:

Grejen är den att jag inte tycker om att fylla år
Grejen är den att jag bestämt mig för att INTE fira nästa gång
Grejen är den att jag tänker att resa bort kan vara fint
Grejen är den, helt enkelt


Fast... Det ÄR ju trots allt rätt trevligt med presenter...

Och nu; ett meddelande från våra sponsorer

Andas

ANDAS

a n d a s

Man får inte glömma det

...

Jag är helt sjukt uttråkad. Det finns ungefär åttahundra saker jag bordebordeborde göra just nu. Men jag gör dem inte. Istället surfar jag runt och tittar på samma sidor om och om igen, långt bortom meningslöshetens gräns.

Undrar om det hela kan ha ett samband...?

Extra! Extra!

Carmex i såväl burk-, stift- som tubform går hur bra som helst att köra några varv i tvättmaskinen på 40 °. Lypsyl gör det INTE.

Alltså: Carmex bra, Lypsyl dåligt.

Så ni vet.

Dumt

Om man bestämt sig för att göra lite jobb på söndagkvällen och om man liksom fasat lite för det för att man skjutit på det så länge och om man har mailat materialet man ska fixa med hem från jobbmailen, liksom för säkerhets skull, och om man försöker öppna jobbmailen utan att lyckas och om man istället övergår till att rota i sin andra mail utan att hitta det där materialet man skulle greja med och om man då inser att man måste göra det en annan dag istället och att ångesten för att behöva fixa med det ikväll varit helt onödig.

Då kan man bli lite sur.

Men bara lite.

27 dresses?

Jag älskar klänningar.

ÄLSKAR.

Jag förstår att det inte är så särskilt praktiskt. Jag är ganska förståndig, ser ni. Jag förstår att jag borde investera i byxor, bastoppar och strumpor. Allt det där förstår jag. Jag förstår att om jag överhuvudtaget ska köpa kläder (alltså; jag MÅSTE ju inte) så kan det nog vara läge att köpa sånt som gör att man ser lite vuxen och representativ ut. Kläder som passar i vardagen. Liksom.

Likväl slutar det ändå alltid med att jag står där med en klänning. Och jag är glad, så glad.

Lovely lördag

På lördagar får man sova länge

Man får ge sig ut i ösregnet och tänka att nu är det höst

Man får äta tårta

Köpa det godaste brödet

Köpa Lula

Bläddra

Fynda pocketböcker

Hitta franska filmer som får följa med hem

Se regnet sluta regna

Man får känna silkiga klänningar

Och besöka 50-talsmannen högst upp på backen och höra förklaringar kring fantastiska, och ändå underbara, möbler från förr

Man får låta bli att köpa ett vitt sminkbord som man inte behöver - och som man nog ändå inte har råd med

Man får trängas på den populära loppisen och förundras över vad som finns att hitta. Och vad som inte finns

Man får upptäcka en undangömd skattkista till Vintagebutik, en pärla med en cool hund som ägare

Och man får komma hem och dricka saft

Eller nåt ditåt

Om att vara den man är och inte ett dugg mer än så

Sitter och pratar med vännen som jag känt i hundra år. Minst. Och tröttheten tar över och huvudet är som sirap och ur munnen på mig kommer den ena ofantligt korkade saken efter den andra. Och jag tänker nej, var tyst nu för bövelen, man måste inte fylla luften med en massa saker som inte behövs och saker som bara får en att känna sig som ett mycket litet barn utan känsla för hur man säger och gör. Egentligen.

Och egentligen kanske det inte spelar någon roll, egentligen kanske det bara är så det är, egentligen kanske man bara ska tänka att nästa gång ska jag bli bättre, mindre självcentrerad och mindre fylld av onödigt prat. Kanske tyst, kanske stillsam och elegant, ja, kanske till och med lite mystisk? Så tänker jag, där jag sitter med vännen som jag känt i hundra år. Minst.

Men hur kul vore det?

Egentligen?

Om vådan av att madrassera hela världen

Ibland vill jag klä in hela världen i bomull, så ingen jag tycker om ska göra sig illa

Men det skulle ta så lång tid. Och frågan är om det är etiskt försvarbart att utarma bomullsbeståndet helt på egen hand

Aaanyway...

Nu får det vara nog!

Det finns två sorters människor: De som lånar pennor och de som lånar ut pennor

Jag har snart inga pennor kvar

Gissa vilken sort jag är

Sanning

Ibland sitter det fint med ett glas feltempererat rödvin.

I brist på rätt-tempererat, vill säga.

Utan titel

Idag började jag läsa en bok. Inledningen var så vackert skriven att jag inte vågar läsa resten.

Jag kan inte bli annat än besviken.

Rebell

Idag har jag tänkt mycket på klänningar med rosa volanger

- Är det något jag inte behöver så är det klänningar med rosa volanger

Idag har jag ätit pizza

- Är det något jag inte borde äta så är det pizza

Idag har jag slösurfat bort en hel massa tid på nätet

- Är det något jag inte borde göra så är det att slösurfa bort en hel massa tid på nätet


Gissa om jag känner mig rebellisk.

Ibland...

Ibland kommer jag på mig själv med att gå och sjunga på låten från Merci-reklamen

Då skäms jag

Jättejättemycket

Patetisk?

Är det normalt att fråga två människor från förr om de vill vara ens fejsbook-vänner, överrumplas av att de kanske eventuellt inte vill, bli sur, för att sedan plötsligt inse att man bara minns vem den ena man frågade var?

Ja?

Nej?

Kanske...?


Oh. Förresten. Det hela är naturligtvis rent hypotetiskt.

Naturligtvis.

Och det är som vanligt inte tjejen som skrivit brevet som är med i filmen. Nej, för hon ska istället ta och äta groteska mängder ost nu och tycka synd om sig själv för att människor hon inte riktigt minns vilka de är inte vill vara hennes låtsaskompisar. Stackarn.

Och jag är inte alls pinsam. Inte Pinsam.

Och med "jag" menar jag naturligtvis hon den där tjejen jag skrev om nyss, och ingen annan.

Nej.


* Och vem, jag undrar bara vem, vill inte vara kompis med mig? Va? Obegripligt ju.