Ilsk

Undrar om det dåliga humöret hänger samman med tanken på att detta är semesterns näst sista dag. Eller om det beror på värmen. Eller om det beror på att världen är ond*. Eller PMS. Eller att saker inte är riktigt som jag tänkt dem. Eller vad?

Jag kanske inte tål att vara ledig helt enkelt?

Javisst, så måste det vara...


* Brukar ju vara en gångbar förklaring...

Vofforårå?

Jag hatar att fylla år.

Så.

Då var det sagt.

Förstå mig rätt. Jag har ingenting emot själva årfyllandet, ingenting emot att bli ett år äldre, ingenting emot att kunna säga att jag är 28 istället för 27, eller som det blir snart - 29 istället för 28. jag har ingenting emot att bli gratulerad och ingenting emot att ignorera dagen heller.

Det är de där förväntningarna som ställer till det för mig. Tror jag.

Det spelar ingen roll att jag intalar mig att det inte gör något att man glömmer bort min födelsedag, jag glömmer ju själv bort födelsedagar till höger och vänster. Det spelar ingen roll när man kommer ihåg det. Det spelar ingen roll. Jag vet inte varför de där förväntningarna ställer till det så. Jag är inte ute efter några presenter eller lull-lull eller uppvaktning. Egentligen. Jag vet inte vad det är. Men nu, med nästan en månad kvar till tjugonioårsdagen börjar det ändå krypa i mig.

Care to make a hobby-analys, anyone?

The Sweater Song

Jag lovade mig själv en gång i tiden att aldrig bli en sån där flickvän som ska klä sin man.

Ni vet, som köper plagg som hon gillar till honom, som tänker att "åååh, en sån här hade jag velat ha om jag var man". Utan att tänka på om killen i fråga kommer att uppskatta det.

Då var det väl tur att jag gifte mig innan det hände.

Något jag aldrig trodde att jag skulle säga. Del 2

Regn? Regn! Hurra! Hurraaaa!*





* Jag antar att jag bittert får ångra detta. Förmodligen regnar det från och med nu och fram till oktober. Men i alla fall. Ett litet hurra!

Något jag aldrig trodde att jag skulle säga

Men jag säger det ändå. Är ni beredda? Här kommer det.

Moln? Moln! Hurra! Hurraaaa!

Det var bara det. Bra så.

Jag tyar inte mer

Jag hade planerat att denna vecka skulle vigas åt saker jag tycker om.

Träning
Sträckläsning
Träning
Fotografering
Träning
Fika

Ungefär så.

Jag hade INTE planerat för värmebölja som gör att man knappt orkar hämta in posten. Och då har jag ändå brevinkast.

För övrigt funderar jag på att flytta in i närmsta mejeridisk och bo där ett tag.

Istället för ordning förvirring

Just nu pågår renovering av klädkammare. Det gör att det är lite extra spännande att klä på sig om morgonarna.

- Har du sett mina strumpor?
- Nej
- Var tusan är mina strumpor???
- Prova köket. jag tror jag såg en låda där

Som sagt. Spännande

Raderat

Det här är fjärde inlägget jag försöker mig på idag. Olikt mig att hålla på och tänka efter. Olikt mig att tänka "nej" eller "njaeee..." eller "inte ska väl jag skriva så där". Olikt mig att radera utkast.

Det första skulle handla om mina vänner, om hur viktiga de är, om vad de betyder. Men det bler så kladdigt och kletigt och kväljande sött att jag blev tvungen att radera det.

Det andra inlägget var en hemmagjord analys av mina egna beteenden. Men jag bestämde mig för att det var för tråkigt och trist och allt vad bloggen inte står för. Jag som inte ens visste att bloggen stod för något särskilt!!! Där ser man.

Det tredje inlägget handlade om hur en liten vän som är långt borta gifter sig imorgon och hur jag inte kan vara där men önskar att jag kunde och tänker på henne. Ungefär så. Men eftersom det kändes väl personligt hoppade jag över det också.

Det var min morgon. Och er?

Paradox?

Hur kan det komma sig att man kan gå och gå och gåochgåochgå. Långt. Med packning (mer eller mindre). I terräng. I en veckas tid. Utan att få tillstymmelsen till skavsår.

Men att det räcker med en liten enkel stadspromenad för att förverka en hel förpackning Compeed?

Jag fattar inte.

Klokskap?

Alltså. Jag gillar värme. Och sol.

Men tusan vad jobbigt det är när det är jobbigt. Och varmt.

Borta bra men hemma bäst

Jag hör Kent spela genom fönstret och går ut och köper blåbär. Den, trots allt, lite trivsamma avsaknaden av tystnad samt förekomsten av affärer där man kan köpa blåbär tycks vara två saker som skiljer staden från vildmarken.

Där ser man.

Så var det ja

Jag skulle ju sova. Höll alldeles på att glömma.

Tält-jargong

Efter en vecka i tält blir jargongen ganska så... speciell.

Från att kalla varann vid fullkomligt normala förnamn och kanske till och med slänga in ett "tack" på slutet av meningar ("XXX, vill du ge mig den underbart goda frystorkade maten tack!") har vi gått till att kalla varann så vackra namn som "Köttis", "Miss Köttis", "Kräkis", "Pungis",

mm,
mm,
mm.

Och vi har inte ens åkt hem än.

Var ska detta sluta?

Jag bara undrar

Men alltså. Var är alla de dära MILJONTALS människorna egentligen?

Höga berg, liten Missy

Man vill ju gärna tro att MILJONTALS människor läser bloggen när man är ute på resa. Att MILJONTALS människor klickar sig in

klick
klick
klickeliklick

för att få veta

- hur går det?
- hur har de det?
- slår de ihjäl varandra på resan?
- lever de?
- har de gått sig till döds?
- KAN man gå sig till döds?

Osv
Osv
Osv.

Jag förstår att ni undrar.

Som sammanfattning kan sägas:

Vi lever. Men det är knappt. Och nu har vi ätit kött. Äntligen! Kött som vi har saknat hela veckan*. Så det är ändå ganska bra. Och imorgon återvänder vi till civilisationen på riktigt. Så var förberedda. Be prepared. Det KAN komma inlägg. Eller inte. Vi kan också hamna i post-Kebnekaise-koma och inte våga närma oss en dator. Eller en riktig spis. Eller bestick. Eller en säng.

Man vet liksom inte.

Förmodligen har Miss Upsey Daisy redan nu storslagna planer på en egen ren att ha i trädgården. Förmodligen. Det kan vara bra för oss/er alla att veta det. Tänker jag.

Men nu ska jag sova. Gonatt.





* Ok då, kanske inte vegosarna Miss Upsey Daisy och Miss Sony Eriksson (som hon populärt kallas), men åtminstone Loppanlej och undertecknad...

Kort rapport från verkligheten

Man går på semester

Man har stort kalas

Man åker på spa

Man känner sig ledbruten. I hela kroppen. Överallt

Man börjar fundera över hur det ska gå på vandring med full packning, när kroppen protesterar hejvilt av så trevliga saker som semesterbesked, finfin fest och av att bli ompysslad på spa...

Fluga

Jag har tänkt lite.
Och kommit fram till att det här med internet nog är en fluga.

Så. Jag tar en liten paus. Finns det kvar när jag kommer tillbaks kanske jag ska ge det en chans ändå...

Nedräkning...

Snart, snart, snart är det dags för semester

Jag har en fantastisk semesterplan
Jag ska bli ZEN

Så. Hur gör man?

Fru hipp?

Antal vänner som, en i taget, dyker upp från ingenstans inne på en mycket liten pressbyrå innan jag börjar ana oråd:

Tre.

Jag har aldrig påstått att jag är smart...

Are you impressed?

Jag är jättebra på att komma ihåg födelsedagar. Sjukt bra! När det gäller just födelsedagar har jag minne som en elefant. Om det vore erkänt som en imponerande form av kunskap borde du bli imponerad nu. Imponerad? Nej? Nähä...

Problemet är att jag kan rabbla datum som ett rinnande vatten, men när man väl är där på någon kamrats födelsedag kan det vara som bortblåst. Trots att jag såväl vet.

Idag fyller en mycket kär vän år och jag kommer ihåg det just nu. Just i detta nu. Nu. Frågan är om jag kommer ihåg det senare, när jag ska ringa. Det återstår att se.

Ibland så

Lite fint är det när spårvagnen saktar in utanför Bruce Springsteens hotell. Jag tänker "Menåååh, folk! Måste ni verkligen stå så långt ut på gatan att trafiken inte tar sig förbi?"

Sen ser jag.

Och spårvagnföraren säger: "Och nu har vi stannat in utanför Bruce-ans hotell. Till höger kan ni se Bruce om ni tittar noga. Jag har stannat så ni kan ta ett kort eller filma om ni vill."

Några sekunder senare rullar vagnen vidare och jag funderar på om det där verkligen hände.

Inte nytt, men bra så bra

Vissa saker blir man glad av och "You Are The Light" med Jens Lekman är definitivt en av dem. Och videon! Åh, videon! Så fiiin!

...

Jag funderar på om det kan vara så att jag är tröttast i hela världen. Vad tror ni, kan det vara så? Det hade varit konstigt, men ändå alldeles logiskt på något vis. Jag är VÄLDIGT trött. Faktiskt. Kanske att jag hade varit tvungen att bli intervjuad i diverse tidningar och uttala mig i frågan. Om det var så, vill säga. Men jag vet inte om jag hade orkat, jag är ju liksom ganska trött.

Semester...?
Snart...?
Tack...?

Snipp snapp snut

Idag läste jag ut en alldeles fantastisk bok. Den har stått i bokhyllan, oläst, i nästan ett år och jag vill nästan slå mig själv litegrann för att jag inte plockade ner den tidigare.

"Whores On The Hill" heter den och är skriven av Colleen Curran.

Underbar.

U N D E R B A R!

Nu är jag lite ledsen för att den är slut. Läs den, för tusan!

Goddammit!

Den separata musen till min älskade lap top har slutat fungera. Jag kan ett och annat om datorer (faktiskt!) så jag tror mig veta vad felet är. Men det hjälper inte, det är fortfarande störande.

Hrmpf!


UPDATE: Ok, så mycket kan jag inte egentligen. Vill mest bara verka häftig. Lyckades jag? Oh, snälla säg att jag lyckades?!

Om jag kunde...

Om jag kunde skulle jag köpa alla mina kläder på BonaDrag och Drömma, jag skulle ha väggarna tapetserade med kopior av Lina Scheynius' vackra foton, jag skulle leva på hallon, Ramlösa och sushi och kanske ett glas champagne på torsdagarna. Jag skulle cykla hela tiden och promenera en massa, ägna mig åt fotografering och skriva kryptisk flaskpost som jag skulle posta i havet och vänta på svar, jag skulle ljuga ihop falska livshistorier och berätta för främmande människor på tåg, jag skulle läsa Mumintrollen nästan varje kväll och jag skulle fynda på loppisar, köpa en vevgrammofon och sitta på balkongen och dricka te lite oftare.

Det hade varit kalasfint.

Och den funkar sjukt bra som bilkörningslåt också. Dessutom!

Det här är sommarens Låt. Så ni vet