I brist på kakor

När man är sådär lite söndagstrött och slö och det regnar ute kan man behöva pigga upp sig på något sätt.

Kakor brukar fungera bra, men om man inte har några kakor hemma får man hitta på något annat. Idag passar det bra med Fatboy Slim och "Praise You". Jag vet inte hur det är med er, men jag blir fortfarande lika glad av videon.

Extra! Extra! Förnekandet når nya höjder!

Går på bokmässan istället för att hitta på uppsatsämne (lugn och fin, det kommer. Så småningom). Köper obscena mängder pocketböcker som jag inte vet när jag ska hinna läsa. Min tid ska ju ägnas åt kurslitteratur! Men ändå. Sen kanske? tänker jag. Eller lite då och då? Ibland? Förr eller senare kommer jag att ha tid* och då kommer min lilla pockethög att vara bra att ha. Johodå! Jag sliter åt mig en av de senaste romanerna av favoritförfattaren och ber sedan den trevliga tjejen som jobbar i montern om råd. Stieg Larsson? Jag skrattar lite nervöst. Stelt och nervöst**. Skulle inte tro det va. Jag tar hellre kurslitteraturen baklänges alla veckans dagar.

Kurslitteraturen baklänges under kinesisk vattentortyr.
Låter riktigt trevligt i jämförelse.
Kalaskul.

Tjoho!




* Hur är det de brukar säga? Hm... Hur var det nu? Jo, just det ja: Denial, denial, denial. Upprepas vid behov.
** Stel är mitt mellannamn. Oh yeah!

Being Boring

Vad gör man vid akut uttråkning?

1. Man sätter sig ner och verkligen fokuserar på att hitta ett uppsatsämne. Fokus, dammit!
2. Man slänger in en tvätt i maskinen, passar sedan på att diska och fortsätter med att städa lägenheten. Sedan visslar man lite glatt medan man manglar (inte vet jag, mangla låter som något man borde göra någon gång i livet).
3. Man klickar hem världshistoriens mest hypade rouge, bara för att. Sedan går man och köper det senaste numret av "Lula".
4. Man låter andra människor ta med en ut på middag och roligheter.

Mer än ett svar kan vara rätt, och om det är så är det INTE ettan kombinerat med tvåan. Det hade ju varit sjukt.

Do tell

Förklara för mig, någon, hur jag tänkte när jag fick för mig att plugga sisådär litegrann samtidigt som jag jobbar? Hur tänkte jag? Tydligen måste jag komma på ett litet uppsatsämne till en litteraturanalys, ämnet ska in imorgon och jag har... verkligen ingen aning om vad jag ska skriva om. "Pffft, det kan väl inte vara så svårt"? tänkte jag för tre veckor sedan när uppgiften presenterades. "Tre veckor bara för att komma på ämne*? Pffft! Det blir ju en bit av en kaka!"

Igår tänkte jag istället "attans"**. Följt av ett "ojdå", tätt följt av ett "oops".
Därefter följde "fasen också", "bajs" och slutligen "bajsbajsbajs".

Vågar man hoppas på att uppsatsämnet magiskt ska komma till mig i sömnen...?



* Nåja. Det och läsa en massa litteratur
** Jag jobbar på att inte svära så jävla mycket

Shake it, shake it real good

Människor som sittdansar gör mig förbryllad. Sitter man så sitter man. Vill man dansa kan man väl resa sig upp? Väl?

Jag må vara stelast i världen, men ingen ska i alla fall kunna anklaga mig för sittdans.

Anyone for Bahamas?

Kära Hösten!

Vad gör du egentligen här? Jag har ju bett att du inte ska komma hit! Det är slut mellan oss, det trodde jag att du visste? Och ändå envisas du, år efter år, med att förfölja och trakassera mig. Varje år när sommaren tar slut tänker jag att "i år kommer den nog inte, den där Hösten". Men ack så fel jag har.

Snälla du, jag trodde att vi pratat om det här? Lämna mig ifred. Ok?

Bästa hälsningar
Missy

Kattkostym?

Och om det är någon som undrar (johodå, jag känner allt på mig att det undras därute):

Nej, jag har inte hittat någon catsuit.
Inte än. Men jag letar.

The Mysterious Haircut

Man såg för jävlig ut i håret
Man gick till frisören
Man satt i frisörstolen i en timma
Man gick ut
Man såg sig i spegeln och kunde snabbt konstatera: Jo, jag ser exakt likadan ut. Exakt

Likadan, men lite fattigare

Cynist javisst!

Jag minns när det fanns blå läsk. Sedan blev det plötsligt farligt. Tydligen. Men nu är det tydligen både gott och nyttigt igen. Tydligen.

Visst. Och om tjugo år kommer vi att hylla asbestens egenskaper. Lovar.


Vi gör framsteg, det gör vi. Mänskligheten. Och ibland känner jag mig så väldigt gammal.



Nej,om man skulle ta sig lite blå läsk kanske.











UPDATE: Ok, jag ljög. Jag har ingen blå läsk hemma. Men jag har blått godis. Yummy!

Delfiner i motljus?

Detta är den bästa inledningen till en film NÅGONSIN. Vad sa du? Inte? Åh... Du har rätt. Jag ändrar mig, får man ändra sig? ok, då ändrar jag mig.

Vi tar det från början igen:

Detta är den bästa inledningen till en film, näst efter inledningen till "Music and Lyrics". Den är bäst.

Och nej, jag har fortfarande inte hittat någon catsuit...

Kan det finnas på H&M månntro...?

En klok kvinna sa en gång att "När vardagen suger är det dags att sätta på sig catsuiten och suga tillbaka".

Nu gäller det bara att hitta en catsuit.

Tills dess kan ni alltid ta och fundera på att det idag, enligt min jobbkalender, är årets tvåhundrasextiosjunde dag. Minsann.

Söndagsslö

Kort sammanfattning:
Söndag, fika, halsduk, kaffe, träna, ligga still på soffan, TV, läsa bok, trött.

Och lite Carla Bruni.

Je m'appelle Soffpotatis. Mais oui!

Ikväll ska det degas. Ingenting konstruktivt ska jag göra, bara dega. Underbart!

Under tiden tycker jag att ni ska lyssna på Bright Eyes och underbara "First Day Of My Life".

Se nu till att ha en alldeles fantastisk fredagkväll!

Det är så jag önskar att jag vore tecknad...

Jag var ju tvungen att kolla vad hypen handlade om.

Jag tog fram ett hyfsat normalt kort på mig själv och ojojoj vad jag skrattade. När jag istället valde en riktigt usel bild, där jag har munnen full med kaka, blev det så här bra.

Någon har en plan för dåliga foton av sig själv från och med nu.
Ja, det har hon.
Minsann.

Zzzzzzzzzzz...

Än en gång kan det konstateras: Min hjärna fungerar inte utan sömn. Inte alls. Jag blir, om möjligt, ännu mer snubblande, klumpig, osammanhängande och simultankapacitetsbefriad än mitt vanliga jag.

Vetenskapsmännen trodde inte att det var möjligt, men nu står de enade i frågan.

Och idag har följande yttranden upprepats, om och om igen:

"Vänta... öh... det... var något..."
"Eh... Uh... Vänta lite... Jag kan inte prata och tänka samtidigt"
"Uh..."
"Simultankapacitet. Nej, det har jag inte"
"Var var jag nu...?"
"Ja, det tror jag nog... eller... nej? Vad pratade vi om?"

Låtom oss nu alla vara tacksamma över att denna torsdag snart är till ända.



Hahaha! Jag sa ÄNDA! Hahaha!


Sa jag att jag är trött, förresten...?

Det kom ett brev...

Eller nej, det gjorde det inte.

Men det kom ett mail. Det kom ett mail från en före detta kursare som skrev "Titta här på bilder på vår jättesöta bebis. Gullegullegullegull! Jag kommer att skicka så många bilder att det står er upp i halsen. Och så vill jag passa på att säga att vi är sååå lyckliga, sååå lyckliga. Mycket lyckligare än er. Ha! In your face!"

Eller nej, det gjorde hon inte.

Men PMS-monstret i mig valde att tolka det så. Jag svarade "Fan ta dig och din skitunge. Har aldrig sett maken till fulare bebis!"

Eller nej, det gjorde jag inte.

Men jag ville. Räknas det?




P-S. Jag är uppenbarligen en mycket ond människa. Skicka hit lite pepparkakor, så jag blir snällare! D-S.

P-S 2. Choklad går också bra. D-S 2.

Obegripligt!

Varför heter det inte bara "chokladcykel" istället?

SNÄLL!

Lejonet och björnen har gjort en ny glass-sort. Lingo. Med lingon och nougat. Eftersom jag är så snäll har jag berättat det för sambopersonen. Nu står han och studsar bredvid datorn och ropar glass! glass! glass! Eftersom jag är så snäll tänker jag följa med honom ut och se till att glassen inhandlas.

Så snäll är jag.

Snäll

Gooodmooorgon!

Vaknar med hjärtat i halsgropen av en natts underbar mardrömssömn, för att inse att huvudet är fullt med snor. Försöker kliva ur sängen, men lyckas knappt rulla mig ur. Provar att kravla mig ur, det går bättre. Inser att någon var och tränade igår och att denna någon var jag och att någon är helt mörbultad av en ohygglig träningsvärk. Snyter mig. Tittar ut genom fönstret och tänker på hur mysigt det är när det regnar utanför. Tills jag kommer på att jag måste gå ut i det där regnet. Nu.

Ännu en härlig tisdag har börjat.

Jihoo!

Gorgonzolastinn

Det var först efter att tallriken började bli tom jag kom på att jag ju inte tycker om gorgonzola. Inte egentligen.

Eller gör jag det? Börjar jag bli vuxen? Och när började då detta? Och varför har jag inte märkt något tidigare?

Frågorna var många...

Evil Giraffe!

Man lär sig mycket viktigheter genom att se på TV.

Joho, det gör man visst!

Rätt, sååå rätt!

Jag känner mig så RÄTT när jag går till gymmet. Så rätt, så rätt.

Oh, så rätt jag känner mig.

När jag knyter mina gamla röda, slightly för små, gympaskor känner jag mig rätt.
När jag gör en dubbelknut känner jag mig än mer rätt.
När jag kommer ut i salen bland de supervältränade människorna i sina små kläder, då känner jag mig rätt ända in i själen. Jo, det gör jag.

När passet börjar och jag omväxlande snubblar på mina egna fötter och på grannens, då känner jag mig rätt.

(Men jag snubblar i alla fall inte på skosnörena, en dubbelknut är en dubbelknut.)

Efter passet, när jag tar fram mitt spindelmannenbadlakan bara vet jag att det inte kan bli mer rätt. Oh yeah!

Överallt

Bloggarna. De är överallt. Snart kan man väl inte gå utanför dörren, tänkte hon för sig själv. Plötsligt insåg hon varför hon inte känt en obetvinglig lust att visa upp sig på bild på Bloggen. Plötsligt slog det henne.

Men de är överallt, bloggarna.

Saker man inte ville veta om William Shatner...

Igår tittade Sambopersonen lite finurligt på mig och sa

- Jag har något som du vill höra...
- Jaha?
- Jag bara VET att du kommer att älska det
-Jaså?

Efter att han slagit på stereon låg jag dubbelvikt av skratt i soffan i ungefär en halvtimma. Ungefär. Sedan började jag leta efter videoklipp på Youtube och skrattade i ungefär fyrtiofem minuter till.

Ujuj.

Bra magträning vill man ju dela med sig av, så varsågoda!

Kommer ni ihåg...?

Gissa vem som har DVD:n hemma? Kom igen, gissa då.

Jag ÄR sjuk, jag vet. Vad sa du? Omogen? Javisst. Omogen och sjuk. Och ganska så barnslig.

Men bra är det. Ojojoj.

The windy city

Idag lärde jag mig att det här med att medvind inte existerar är en myt. Jag har alltid trott att det var själva medvinden som var myten. Fel av mig.

Sen blev det motvind, och jag insåg att så länge den finns så spelar det ingen som helst roll att det faktiskt blir medvind någon gång ibland.

Aldrig får man vara nöjd...

Schhh!

Tyst nu, jag bloggar.

Gissa låten

Nanana-naa-naa na-na-na-naaa
Nanana-naa-naa na-na-na-naaa

Regina, regina

En fin sång, sedan godnatt.

Fredag night live

Vad händer om man lägger ihop fyra bloggare, en trevlig bonustös, Linda K:s röda väska, giraffarmband, after work, en hel hög trams, drinkar och fika?



Rätt svar: Tydligen tappar man rösten. Nästan. Tydligen. Och man har väldigt trevligt på vägen dit!

Plan för planlösa stockholmsbor

Om du bor i Stockholm och inte har planerat något särskilt alls tisdagen den 2 oktober, utom möjligen att peta dig i naveln och se repriser på TV, så tycker jag att du ska gå och se Leslie Feist på Cirkus.

Just do it!

For the record

A can of worms...

Jag vet att det heter en burk med mask och inte en burk orm. Men jag tycker att min variant är bättre. Så. Då var det sagt

Jag har sett paradiset och det ligger i Borås

Jag tyckte att över femhundra kronor var på tok för mycket för en sidenklänning i kvalitet "sådär" på H&M i våras. Fyrtionio kronor på H&Ms fyndbutik däremot? Ja tack.

Bad hair life

Varför är det så att håret ser... ja... bra känns som ett starkt ord, men... ok ut i ungefär sex veckor efter klippningen, för att sedan plötsligt bara vara total katastrof?

Någon som vet?

Idag inträdde katastrofhårdagen, och nu kommer det att vara såhär tills jag masar mig iväg till en frisör. Hur ska jag nånsin kunna få sånt där långt böljande hår om det hela tiden ska hålla på och trilskas på det här viset?

...

Just nu, i denna stund, har jag tråkigt. Tråååkigt. Jag är uttråkad, som de säger. Och så har jag precis gjort slut på ännu en burk Ajvar relish.

Jag tänkte bara att ni nog vill veta det

Självinsikt? Bah!

Idag ringde kära kamraten och kollegan Pinglan. Om hon bara vetat att hon skulle öppna en burk orm* hade hon nog aldrig ringt. Jag kunde inte sluta prata och ut kom den ena bittra dumheten efter den andra. Jag förkunnade till exempel stolt att jag förmodligen är en av de mest missunsamma personer som skådats. Och att lyckliga människor får mig att vilja kräkas. Litegrann, i alla fall.

Till exempel.

Lite spännande var det - även för mig, som inte hade en aning om vad som skulle komma härnäst. Fram till det att kamraten tillika kollegan säger

- Men du är väl inte så jävla olycklig själv?!

Hon är rar, det är hon. När hon inte är sådär spydig. Hrmpf.





* Egen översättning, och en mycket bra sådan vill jag tillägga

Läsarstorm? Bring it on!

Jag försökte. Jo, faktiskt. Jag försökte verkligen.

Alla hade ju sagt att det skulle vara så fantastiskt. Oh så fantastiska de är, sa alla. Om böckerna alltså. Sååå fantastiska de skulle vara. Och spännande. Tydligen. Jaha.

Nu har jag visserligen bara läst en, men utifrån denna upplevelse kan jag konstatera:

1. att jag inte hade några som helst problem med att lägga den ifrån mig. Flera dagar i sträck till och med
2. att jag mitt under läsningen längtade till något annat. Var det chokladsås? Var det pizza? eller var det Joyce Carol Oates senaste roman?
3. att jag måste vara en dålig människa, en avart, som inte har vett att uppskatta det som alla andra uppskattat så före mig*

Så nej, det blir nog ingen mer Stieg Larsson-läsning för mig.






*En miljon flugor kan inte ha fel, bajs är gott...

Karriärval

Något säger mig att det skulle vara svårt för mig att få jobb som nagellacksdöpare. För det MÅSTE ju finnas någon som bara jobbar med denna konst, att döpa nagellack? Eller? Eller? Eller?

Jag försökte mig på konsten igår. Det gick sådär. Vad jag menar? Tillverkarens namn på lacket är Black Tulip. Mina förslag är:

Blåbärssoppa
Kir Royal
Barnkalas

Vad tror du, oh store nagellackstillverkare, blir det något jobb eller?

Tsss! Ta det med min assistent

Min högst ogenomtänkta plan för hösten är att satsa på att inte ha något liv.

Jobba, sova, äta, träna, åka buss, plugga och blogga. Ungeför så.

När jag delger liten kamrat vill hon genast planera in en lekdejt. Såå? tänker jag, det var alltså sant? Det är attraktivt att vara otillgänglig. Minsann.

Happy happy, joy joy

Ibland suger allt. Då kan man antingen gömma sig under en sten eller skratta åt eländet. Det senare görs bäst liggande under en sten.

Och kom inte och försök vara positiv eller optimistisk.
Såna idéer straffar sig själva. Lita på mig.

TRNNGSVRK

En gång var jag nästan lite vältränad, vill jag minnas.

I mitt huvud är jag det fortfarande.

Det är därför det är så smärtsamt att träna tillsammans med Det Vackra Folket, de som är fit... eh... ja ni vet... i plural... som få. Och som har matchande träningskläder och inte snubblar på sina egna fötter. Som tycker att kombinationen snurr-snurr-bakåtsnurr-sväng-trippel-axel-nånting-nånting är det naturligaste i världen. När de inte cyklar som dårar eller lyfter brandbilar, eller vad det nu är de lyfter för att bli såna. Såna där fit... eh... ja... ni vet.

Smidig som en container, graciös som ett kylskåp, det är jag.

I want some answers dammit!

I den här staden finns en tunnel som förbinder själva staden med den världsberömda ön Hisingen. Om man istället för att köra in i tunneln svänger av mot centrum händer något konstigt. När man kommer runt den lilla gräsplätten som tror att den är en rondell -fast inte- får man se

kaniner.

Inte en kanin, eller två. Nej mängder med kaniner. Massor med små och stora, korta och långa. Kaniner. Minst ett tiotal åt gången. Oftast fler. Uppemot... fyrtio? Det skulle kunna vara någon slags harar också. Men många är de.

Jag skojar inte.

Nu undrar jag varför ingen annan verkar ha sett dem? De är liksom svåra att missa och de har cruisat runt där ett bra tag nu.



Eller så håller jag på att bli galen.

Trevligt-trevligt.

Årets comeback

- Du har väldigt... eh... uh... originella glasögon
- Jaha. Men du är ful


Fasen också. Varför sa jag det inte?

Ja, jag är fantastisk!

Jag har många goda sidor och idag tänkte jag berätta för er om några av dem. Helt utan att ni bett om det. Så fantastiskt generös är jag. Generös och öppen i sinnet. Johodå. Då börjar vi.

En god sida jag har är att jag då och då petar Sambopersonen lite för hårt i sidan och säger "Duuuuu? Varför tycker du om mig egentligen? Vavava??? Säg något braaa! Duuuu? Men duuuuuu???" Han brukar då i ren desperation kläcka ur sig något jag inte vill höra. Med den naturliga följden att blir jag sur. Detta är min bästa sida. Jag är mycket stolt över denna egenskap, som jag arbetat hårt på att odla och förfina.

En annan god sida jag har är att jag kan sura över nästan vad som helst. Jag skojar inte! Det är charmigt, har jag hört. Eller om det var ocharmigt? Jag är lite osäker på den punkten... Men bra är det!

En tredje god sida jag har är mitt fantastiskt goda minne. Jag minns nästintill varje oförätt som någonsin har begåtts emot mig. Yup. (Inklusive när kassörskan på Bogö livs hävdade att jag betalat med en tjuga när det faktiskt var en femtiolapp och hon gav för lite växel tillbaka. Grrrrr...) Många är avundsjuka på mitt goda minne. "Tänk vilken gåva att ha ett sådant minne", säger de till varann med beundran i rösten.

Det får räcka så. Man vill ju inte skryta.

Nu då?

Jag är lite besviken. Fredrik utlovade en drastisk ökning i besöksstatistiken i och med hans svar på min fundering. Men inte då.

I ren desperation häver jag nu ur mig:

PORR!

NAKET!

PARIS HILTON INSMORD I NOUGAT!


Och inte har jag fått något vettigt svar på saken heller... *suck*

Jag ska gå nu.
Innan det går över styr alldeles.

Plötsligt händer det. Eller.... näe

Plötsligt ser jag mig omkring.

I min närmaste omgivning står, förutom de vanliga sakerna (skrivbord, golvspegel, litet bord, skrivare, dator, bäddsoffa, stol, en vägg täckt med CD-skivor, fyra gitarrer och en uckulele) även två köksbord, en gigantisk trave ren tvätt, en dator till och lite annat smått och gott.

Rummet är på ungefär tio kvadrat.
Give or take.

Något säger mig att jag borde göra något åt röran.



Oh! Nu vet jag! Jag kan stänga dörren hit när jag går härifrån. Bra idé!

iPod-sanering

Nu ska jag lägga upp en ny spellista i min iPod. På något sätt ska man ju ta sig igenom även denna höst.

Tjoho!*




* Det där sista la jag till för att det skulle låta något mindre depressivt. Vad säger ni, visst lättade det väl upp stämningen...?

Filmrecensionstajm! Tadaa!

Nu har det setts film igen. Videobutiken söndag kväll var lätt utplockad och det som fanns var dåliga-filmer-jag-redan-sett* och filmer-jag-skulle-vilja-se-men-inte-en-söndag-kväll**. Till slut hittade jag en ensam liten film på en hylla och tänkte; hmmm. Varför inte? Det var Se upp för dårarna, som jag varit sugen på att se ett tag enbart på grund av att jag blev alldeles tagen av Rakel Wärmländers insats i uppsättningen Sockersyndromet på Folkteatern här i stan i vintras.

Jag vill inleda med att säga att jag verkligen, verkligen, ville tycka om filmen.

Verkligen.

Men det hjälpte visst inte.

Jag orkar inte gå in på detaljerna, då kommer det att ta alldeles för lång tid, men för att sammanfatta: Alla män i filmen porträtterades som idioter, så fort det blev minsta känslosamt (vilket det blev oh så ofta) satte panflöjtsmusiken igång och under slutscenerna när alla var sååå glada och lyckliga satt jag och Sambopersonen i soffan dubbelvikta av skratt. Jag tror inte att det skulle vara roligt på riktigt det sättet. Men jag kan förstås ha fel, och i så fall var filmen fantastisk.

Och vad är grejen med att så många svenska skådespelare ska agera så fruktansvärt krystat och ansträngt och taaalaaa så uppstyltat? Va? När vi nu har en fyraårig statlig skådespelarutbildning kan de väl åtminstone få lära sig att tala hyfsat naturligt? Nej?

Men Rakel Wärmländer var bra. Oj vad bra hon är.






* Children of Men, Smokin´Aces... kom igen nu. Finns det någon som tyckt att de filmerna var bra?! Någon? Anyone? Nähä. Tänkte väl det.
** Last King of Scotland. Forrest Whitaker är alltid fantastisk, men min förmåga att processa information fungerar i regel "sådär" en söndagkväll...

Ok, bara EEEN till...

Kate Nash, luggtjejen du kanske eller kanske inte hört talas om, gör fin musik och jämförs allt som oftast med Lily Allen. Det är dumt. De är två olika personer, som båda gör fin musik med fina texter och trallar loss på sitt utpräglat brittiska uttal.

Det var bara det.

Jag ska gå nu.

Youtubeism

Rilo Kiley bor i min iPod. Jo, det är säkert! Där bor de, allihop. Speciellt Jenny Lewis.

Det skulle ju va' dans, dans, dans!

Den som inte tycker att det svänger borde gå och få sin... eh... uh... svängometer(?) kontrollerad.

Sjukt bra.

Regelverk för ny årstid

September

Höst

Innebär det att det är ok att börja använda mössa nu?

Utan att bli utskrattad, menar jag...?

Snälla säg att det är det...?!

Undrar fortfarande...

I-landsproblem

Jag är fett avundsjuk på alla som äger en Mulberry Anabel (fackspråk för "finaste väskan"), acnes mockasandaletter från förra sommaren i storlek 38 och ljusbrun mascara. Detta är några av de saker som inte går att få tag på i verkligheten, även om jag fortfarande gör lite halvhjärtade försök då och då. Bu. Det borde gå, visst borde det?

Någon annan jag är avundsjuk på är Linda K som köpt den underbara påsväskan från acne, som jag gått och drömt om hela sommaren, på utförsäljning. Varför kan den inte finnas här i byn och utförsäljas till mig? Va? Jag bara undrar.

Muttermuttermutter...



Översättning: Om någon därute äger något av ovanstående och desperat vill bli av med det sitter jag här vid datorn och väntar. Och väntar. Och väntar. Och...

The saturday morning breakfast show in Vasastan

Idag skulle Sambopersonen och jag äta frukost på café och vi fick stor underhållning, nästan gratis.

- Jag ba' måste ha ett Juicy-set att ha på flygresan!
- Ja, jag med!
- För liksom, jag kommer att använda det jättemycket!
- Jaaa!
- Skriv upp det. Köpa Juicy-set! Viktigt!
- "Köpa juicy" skriver jag, då fattar vi liksom
- Å vi måste mejla imorgon, kommer vi ihåg det? Skriv upp det! Meeejlaaa! Viktigt!
- Jag skriver. Meeeejlaaaaa
- Fatta att vi ska åka värsta snart!
- Ja! Fatta liksom!

Jeez... Jag tror att jag kanske, eventuellt, håller på att bli gammal.

Lite hjälp...?

Om en person kan vara fit, vad är då två personer?

Allvarligt nu.