Men det var då själva...

Okej dårå. Jag kan nog inte sluta blogga. Knark är vad det är (lyssna på på tant, ungar! Akta er för sånt!)

Men jag flyttar till ett nytt litet ställe. Här är jag klar. Som sagt.

Och för att krångla till det lite extra kommer jag inte att länka härifrån till det nya stället när jag väl fixat till lite där, men det lär inte vara alltför svårt att hitta dit.

Frågor på det?

Jag har bestämt mig

Jag är färdig här. Klar.

Jag har ingenting mer att tillföra i min blog och behöver andas lite frisk luft, tänka på annat. Vet inte riktigt vad än, bara.

Jag kommer givetvis att fortsätta läsa vad ni skriver, jag är alldeles för nyfiken för att låta bli. Men det är liksom dags att gå vidare, att släppa taget, att lägga saker bakom sig. I över tre år har bloggen varit med och jag har träffat helt fantastiskt fina människor som jag förmodligen aldrig hade träffat annars. Människor som jag räknar till mina vänner, några av er står mig väldigt nära. Tack bloggen! Men let's face it. Det finns en verklighet också och det är där jag borde vistas nu. Jag behöver det.

Jag finns på Facebook och blogmailen om ni skulle vilja prata med mig, jag försvinner inte alldeles från jordens yta. Och jag blir hemskt glad av mail, ska ni veta ;-)

Tack alla fina för kommentarer som värmt perioder när det mesta bara känts mörkt och trist. Ta hand om varann. Kanske ses vi igen längre fram, man kan aldrig så noga veta.

Puss!

Om önskningar

Jag vill ha så mycket, vill så mycket. Önskar att jag inte var så rastlös. Önskar att jag klarade att sitta still med en bok och en kopp te och bara sitta, utan att ideligen titta upp och fundera över annat. Önskar att jag kunde allt lite bättre. Önskar mig en kamera, ouppnåeliga klackar från Chloé, ett balanserat sinnelag, förmågan att hitta rätt ord när det verkligen gäller, en ny framruta till bilen och långt vackert hår. Önskar mig fantastiska upplevelser, resor runt världen, eller kanske bara en kopp te med människor jag tycker om. Önskar att jag var lite bättre på att hålla kontakt.

Önskar att livet alltid vore vackert som en klänning och att jag tog mig tid att dansa mer.

Önskar mig en parad. En alldeles egen parad. Visst vore det fint?

Min bästa gren

Min bästa gren är att säga fel saker. Fel, och gärna lite pinsamma, saker. Fel och men-varför-oh-varför-sa-jag-så-saker. Fel och helt dumma saker. Genant dumma saker.

Jag har försökt träna bort det, men det går bara inte. Plötsligt står jag där och känner hur jag sagt något riktigt korkat. Att försöka ta sig ur det brukar bara göra det hela värre.

Att man aldrig lär sig. Eller gör man? Hur, i så fall?

Helgen

Helgen har varit promenader, fika och bröllopsfirande på landet. Kärlek är vackert, speciellt när det handlar om människor som står mig nära och som jag tycker mycket om. Efter en riktig brakmiddag blev det dans dans dans och jag fick spela skivor och leka med ett trevligt DJ-rack. Sånt gör mig glad.

Nu ska jag arbeta lite, så jag kommer ikapp med ett par saker inför veckan. Inte fullt så festligt, men bra ändå.

Till Miss Keepyourdistance och Miss E

Jag drömde om er i natt. Ni var nagellack.

Nagellack?

Ja, nagellack. Fullkomligt logiskt. Väl? Miss Keepyourdistance var det lila nagellacket Miss KYD och Miss E var ett ceriserosa nagellack som hette... ja, gissa. Miss E.

Nagellack...

Care to analyze, någon?

Förtydligande

Alltså. Jag vill bara säga det igen. Eksem på ögonlocket är jäkligt äckligt.

Så. Då var det sagt.