Ibland fastnar ögonblick för den inre linsen. Den som finns nånstans djupt inuti. Liksom långt in.
Ibland har man en kamera som fångar ögonblicket.
Eller något som påminner om det.
När jag ser fotot av en av mina fellow fjällvandrarflickor där hon sitter, sammanbiten i rutig flanellskjorta och keps med fjället i bakgrunden, påminns jag inte bara om sommaren, Kebnekajseresan och flocken som var med. Jag påminns också om hur jag låg tätt pressad mot marken och drack hallonsoppa och tittade på molnen. Jag minns att det var sommar. Jag har vaga minnen av sol.
Sol.
Jag minns att det fanns sol.
Tusan vad jag hatar november.
Speciellt nu sen snön försvann också, nu är det grått och trist igen.
SvaraRaderaOch här har vi inte ens haft någon snö. Än.
SvaraRaderadet är mindre än en månad tills det blir ljusare igen!
SvaraRaderapå måndag är november slut! en tröst för alla er som ogillar månaden :)
SvaraRaderaSnart är det liksom närmare juli än juli var i backspegeln.
SvaraRaderatänk att det faktiskt var sol då.. fina minnen!
SvaraRaderaKarro: Jag är SÅ medveten om det. Ujuj.
SvaraRaderaDee: Yay!
Miss Upsey Daisy: Helt sant :-)
Loppanlej: Mmm. Fint var det!