Väckarklockan ringer.
RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing!
Ringer, förresten? Ilsket tjuter, snarare. Min väckarklocka skrämmer skiten ur den mest härdade. Men inte mig. Nej, jag brukar lugnt sova vidare.
RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing! igen.
Varför ringer den igen??? Det är ju helg. Jag FÅR sova! Så det så. Sabla klocka. Muttermuttermutter... Jag ignorerar klockan, vänder mig och somnar om. Igen.
RRRRRRRRRrrrrrrrrrrrrriiiiiiiiiiiing!
Vänta nu. Det är ju inte alls helg. Det är måndag! Aaaaaah!
måndagar suger.
SvaraRaderavad obehagligt att inse... :(
SvaraRaderaMåndagar är ständigt återkommande...
SvaraRaderaHedgehog-Sara: I hear you!
SvaraRaderaLinda K: Om!
Miss Upsey Daisy: Jag har börjat märka det...
Hata dans och snooze. Hata dans imorgon?
SvaraRaderaKanske. Jag ska utöva tandläkarskräck imogon eftermiddag. Om jag överlever och inte blivit reducerad till en liten pöl av rädsla så dyker jag nog upp ;-)
SvaraRaderaDet där är - som min kommentar nedan ang. överlevnad - helt enkelt en överlevnadsstrategi för att inte gå in i psykos på söndagskvällen (d v s att ignorera att det är måndagmorgon och alla av brus av verkligheten). Helt normalt.
SvaraRaderaHaha, snoozeknappen, vad skulle jag göra utan den? :D
SvaraRaderaSmartasmia: Ah! Känns skönt att höra :-)
SvaraRaderaAnnie PD: Vakna?
Det där är faktiskt inte kul. Tro att det är helg och inse att det inte är det. Usch jag har också gjort det så jag vet vad du gick igenom :)Trauma trauma
SvaraRaderaI sanning traumatiskt!
SvaraRaderaÅh fy. Jag kan verkligen drabbas av allvarliga funderingar kring livet och meningslöshet och "ska det vara såhär varje dag"-tankar när jag drabbas av såna morgnar.
SvaraRaderaDu är tillbaks? Du är tillbaks! Hurra! :-D
SvaraRaderaOch samma här.